Gott nytt år!

Kanske är det dags att summera året som varit. Det har hänt en hel del, men samtidigt så står jag och stampar på samma ställe som jag stod på för ett år sedan, för två år sedan, för 10 år sedan.

För ett år sedan dömde de mig till döden. Jag var så dålig att det inte fanns något att kämpa för, något att hålla i och finna krafter ifrån. De sa att jag inte skulle överleva. Att jag var en kroniker som aldrig skulle bli frisk. Att jag skulle dö. Det var nära, mycket nära. Både då, för ett år sedan, och många gånger tidigare under årens lopp. Men jag har överlevt. Och jag tänker fortsätta bevisa för dem att jag är en överlevare. En kämpe.


Det finns så mycket att säga egentligen. Måendet går ju alltid upp och ner. Jag har dagar då jag känner att jag vill dö, då dödslängtan och mörkerkänslorna kommer över mig, men de är inte alls lika påtagliga längre. Sömnlösheten är i stort sett borta, likaså mardrömmarna. Men det är klart att det fortfarande kommer nätter då ångesten trycker i bröstkorgen och sömnen är långt långt borta. Men jag vet att det går över, mörkret varar inte för evigt. Och hade inte mörkret funnits, så hade inte heller ljuset funnits.

Och jag kan nu faktiskt säga att jag känner mig gladare, mer positiv och mer uppåt inombords. Jag känner för första gången sedan jag var liten att jag vill leva. Jag vill inte längre dö. Det är den största förändringen som hänt under det senaste året i mitt liv. Jag söker inte längre efter döden Jag längtar inte efter döden. Nej, jag söker ljusglimtarna, längtar efter andetagen och livet. Jag siktar mot stjärnorna.


Under 2005 har jag gått från långtidssjukskriven till arbetslös, och från små ströjobb till arbetslös igen. Men nu har livet börjat ordna upp sig. Jag har fått ett deltidsjobb på Lidl, 6 månaders provanställning till att börja med. Och på måndag flyttar jag till egen lägenhet. Jag längtar så mycket. 2006 kommer att bli ett annorlunda år, och det ser jag fram emot. Jag ser fram emot ett år fullt av nya upplevelser och äventyr. Förut har jag varit livrädd för nya saker. Men den rädslan har jag kommit över.


Årets två absoluta höjdpunkter:

GREEN DAY 3 juli i Scandinavium
tillsammans med min kära syster Karoline
- det var sååå grymt!

ELTON JOHN 3 december i Scandinavium
tillsammans med min kära vän Caroline
- det var sååå fantastiskt!



Imorgon förmiddag åker jag iväg till Småland, för att fira nyårshelgen där tillsammans med ett par vänner. Jag kommer hem på söndag igen, och så flyttar jag på måndag. Så jag vet inte riktigt när vi ses igen. Men så fort jag fått bredbandet inkopplat, så återkommer jag. :)

GOTT NYTT ÅR!

 


Ett år går så fort.

Ett år sedan idag, vart har tiden tagit vägen? Ett år sedan jag kom hem från min löparrunda på morgonen, satte på TV:n och såg bilderna, hörde om den stora vågen, om katastrofen. Då fattade jag inte hur gigantiskt stort och omfattande det var, det tror jag inte att någon gjorde i det läget.

Jag minns att jag blev som förstenad där i soffan, helt förlamad och handlingslös. Jag bara satt där och förstod ingenting. Och resten av den dagen gick vi alla runt i ett ovisshetstöcken. Min moster Eva och Mats befann sig där, i Khao Lak i Thailand. Vi sökte kontakt, ringde ambassaden och jag vet inte allt vi gjorde. Oron och rädslan var enorm. Vi fick inte tag i dem. Sen, till slut. På kvällen kom det där sms:et som fick oron att stillas. ”Det är ok med oss”. Fem små ord, men vilken oerhörd lättnad.

Jag förstår inte att det där hände. Det är på något sätt fortfarande så overkligt. Så mycket död, så mycket förstörelse, så mycket sorg och smärta.

När Eva och Mats kom hem, precis innan nyår, berättade de allt. De berättade att de tagit det lugnt på morgonen, och när de sedan kom ner till stranden var vattnet borta. De tyckte det var så konstigt, förstod inte hur havet kunde dra sig tillbaka så mycket. Sedan kom den, vågen. De hade sprungit. De hade tur. Kom inte till skada på något sätt. Men de såg allt. De såg döda kroppar flyta omkring, de såg alla skador och sår, alla raserade hus. Jag minns när de visade fotona, före och efter. Då rann det tårar längs mina kinder.

De ska tillbaka till samma ställe i februari. Jag trodde inte att de skulle orka åka tillbaka till Thailand, men de älskar landet och vill tillbaka. Och jag hoppas att deras resa blir så bra som den kan bli.

När vi var uppe på kyrkogården och tände ljusen i minneslunden kvällen innan julafton, då mindes jag den här dagen för ett år sedan. Jag tänkte att om det inte hade gått så bra som det gick, då hade vi fått tända fem ljus istället för tre. Och mamma hade varit ensam kvar. Eller inte ensam, hon har ju oss. Men ensam kvar från sin ursprungliga familj.

 

Det har snöat här, inatt och under dagen. Landskapet är vitt, och det är vackert. Men det blåser kallt, och det biter i kinderna när man är utomhus. Jag var ute och gick i två timmar förut idag. Havet skummade, och vågorna riktigt smällde mot klipporna. Havet är så stort och mäktigt. Blått och vackert. Och jag älskar det.


Imorgon ska jag och Caroline gå på bio och se Narnia :) *längtar*



Juldagen.


Så var det juldagen igen. Det är nog den skönaste dagen på hela året. All stress som varit innan julafton är som bortblåst, och det är alltid så lugnt och stilla. Och i eftermiddag ska jag sätta mig i soffan, dricka julthé och titta på "Rännstensungar". Den är så underbart fin den filmen. Gårdagen var fin och mysig. Kalle Anka, julmusik, koka gröt, nära och kära på besök. På kvällen innan julafton var vi uppe på kyrkogården och tände 3 ljus för mormor, morfar och morbror. Det var många ljus som brann där uppe, så vackert.


Julgran

23 december

Jaha, dagen före julafton. Här hemma pysslas och grejas det för fullt. Julsaker ska fram, granen kläs, julklappar att slå in, julmusik strömmar ur högtalarna... Julstämningen finns här, och jag njuter så mycket det bara går. Vår julgran kommer bli vackervacker i år, den är riktigt stor och över tre meter hög! Det ni ;)  Det enda som saknas nu är snön, det vitvita landskapet och vinterglitter på trädgrenarna.

Jag har alltid älskat julen, det är den mysigaste tiden på året. Och nu är vi åter igen inne i juletider. Ljusstakar i alla fönster och stjärnor och änglar som inger frid och vackerhet i en mörk årstid. Luften är full av värme, och när jag tittar på ljusen och känner värmen så tänker jag att det finns hopp. Det finns hopp, det finns lycka, det finns ljuspunkter.


Hoppas ni får en välsignad jul!

God Jul!

>> Lukas 2:1-21

Bragdguldet.

Yes,
Kaja Bergqvist fick årets bragdguld.
Det var hon definitivt värd.



RSS 2.0