Perfektionens statyer

Det är vid de där tidpunkterna
då jag står barfota
på en främmande tågperrong
som du säger
med din sammetslena röst
det finns ingen tid att förlora

Och trots att jag mycket väl vet,
det bara är dina lögner
som invaderar min hjärna
åter igen
så vänder jag mig till dig

För du vet
att när jag skådar
perfektionens statyer
vänder jag aldrig ryggen
åt dig
igen

© Hanna Pilbom 2006

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0