jag ska bli teckenspråkstolk när jag blir stor

just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen
och tårarna bara strömmar längs mina kinder

JAG HAR KOMMIT IN PÅ TECKENSPRÅKSTOLKUTBILDNINGEN!!

och jag bara tackar Gud av hela mitt hjärta
och jag är så lycklig så lycklig
att det inte finns ord att beskriva



( och att veta att det var 120 sökande till 16 platser
  gör en inte ett dugg mindre lycklig
... ;)


utan att hitta hem

när alla siffror är för höga
och noll komma noll
är enda alternativet
och du andas glassplitter
genom ihåliga luftvägar

det är då
du skummar på fasaderna
utan att tränga igenom
till det meningsfulla

utan att hitta hem
till verklighetens sanningar

© H


om att förvränga orden

när man förvränger ord i meningar så kan resultatet bli ganska lustigt.
till exempel när jag sa så här i måndags på cellgruppen: ... kaffebitar i sockret ... eller när Tomas Sjödin i en predikan för ett par veckor sedan sa så här: ... föttade tvättarna ... eller när min syster sa så här när vi kollade på fotona från Mallorca med sköldpaddorna: ... de söta var så små ...

hehe ;)

fyra och en halv timme

ojojoj... vilken eftermiddag!
jag slutade klockan 12, och efter jobbet spenderade jag fyra och en halv timme inne på polisens passexpedition, tack och lov att det finns metro och spel på mobilen ;) och hade det inte varit för en snäll familj som gav bort deras nummerlapp, så jag fick nummer 78 istället för min egna 104, ja då hade jag suttit och väntat där ännu. men nu är det i alla fall avklarat, det där som har hängt över mig så länge, passet är fixat och en stenbumling föll från mitt hjärta inför resan i sommar.


. . . . .

Det här skrevs av en vän, till mig.
Och jag blir alldeles tårögd.
TACK.

Hanna,
lova mig att du tar hand om dig
Att du behandlar dig själv
som jag skulle ha behandlat dig

Smek din kind ibland, Hanna
Med handen och inte med tåren
Smek den som jag skulle ha gjort
ömt, med fingertopparna

Titta på solnedgången i kväll
Sätt dig vid havet, Hanna
Skänk dig en afton i frid
och låt stjärnorna stråla ner på dig

Stråla tillbaka på dem, Hanna

© A


Sipprande ord



Det lilla barnet

djupt inuti
gråter och ropar och ber,
har en önskan
en längtan att bli sedd
och älskad
för den jag är

Svaren på frågorna
är tystlåtna
och hoppet har strömmat iväg
med vårregn och daggdroppar
och så står jag här igen
vid sidan av,
utanför drömmarna
där alla mina ord sipprar bort

ty vem kan älska mig
för den jag är?

© H

Likt vatten som sipprar mellan fingrarna

Vart tog vecka 20 vägen?
Och helgen bara försvann,
likt vatten som sipprar mellan fingrarna.

Meen, det var en rolig vecka och helg. Allt har bara gått i ett veckan som varit. Det har varit extra mycket på jobbet. Pappa fyllde år, och vi hade kalas ute i Sandvik. Onsdagen minns jag knappt. Torsdagen var en bakdag inför lördagen. Och fredagen blev helt upp och ner, och inget blev som det skulle bli. Jag hade födelsedagsfest i lördags. Det blev en dunderkväll, tillsammans med underbara vänner och schlagerfestival. Vi höll våra tummar för Carola, men det gick inte hela vägen fram... Men grattis Lordi och Finland, er låt va grym. Igår hade min syster konfirmation, och så blev det firande hela eftermiddagen. På kvällen var det hockeyfeber :)


Tre kronor

Igår kväll var det hockeyfinal
och Sverige lyckades med det som någon aldrig tidigare gjort
     - att ta OS-guld och VM-guld samma år.

Grymt bra jobbat Tre kronor!


Vare sig jag vill eller inte

Jag sitter och läser dagens Metro på en parkbäck i Keillers park. Det kommer en liten flicka gåendes på grusvägen tillsammans med sin mamma. Och när de passerar mig, säger den lilla flickan till sin mamma: "Mamma, såg du den flickans konstiga armar, de var många vita streck på dem. Vad va det för något?"

Det här är det jobbiga med vår och sommar. Att man inte kan få gå ute i t-shirt eller linne utan att få en massa blickar, skakningar och kommentarer. Jag hatar det. Jag hatar det. Jag hatar det!

Jag vet så väl att det ser otroligt fult ut. Men vad kan jag göra? Jag kan ju inte vrida tillbaka klockan. Och jag kan inte sudda bort med ett radergummi - vilket jag helst av allt skulle vilja. Men det som är gjort är gjort, och jag blir tvungen att leva med det vare sig jag vill eller inte.

Närmare 25 än 20

Dagarna försvinner. Veckorna rusar ifrån mig.

I fredags gjorde jag något som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle göra. Jag spelade golf! Eller spela var att ta i… Marcus och Tomas tog med mig till city golf, som ligger borta vid Eriksberg. Där finns sådana där utslagsplatser. Marcus visade mig hur man skulle hålla klubban och slå och allt sånt. Och jag fick faktiskt iväg bollarna en bit i alla fall! ;)


Ja, då var man ett år äldre också - och närmare 25 än 20. Jag hade en underbar dag i söndags, och jag tackar er alla mina kära vänner för de fina gratulationerna och sms:en!

Dagen började med en cykeltur till kyrkan tillsammans med Marcus. Det var familjegudstjänst, och barnen hade hand om hela gudstjänsten. De är så söta :)  Efter mötet cyklade jag, Marcus och Tomas bort till Bältesbännaparken (med observation för stavfel), njöt av solen och åt glass. Sedan cyklade vi tillbaka till Hisingen, och jag började förbereda inför kalaset.

Vid 16-tiden kom familjen, Karl, farmor, farfar, farbror David, moster Eva och Mats. Jag bjöd på quinoa-sallad och dinkelbröd, vilket var uppskattat och omtyckt. Efteråt gick vi ut på en promenad upp på Ramberget, det var härligt! När vi kom hem igen serverades hallonpaj och melon till kaffet. Och jag fick även lite presenter... Narnia-filmen från Linnea och Karl. En badanka från Karoline. 500 kronor på IKEA från mor och far. Presentkort på Din Bok från farmor och farfar. Pengar från David, Eva och Mats.

Värmen och solen är verkligen här nu,
det är vårgrönt och sommarväder.
Och jag njuter för fullt!

             

Fler bilder finns att skåda på
havskristall.bilddagboken.se och flummgurkan.bilddagboken.se


Det finns en plats

Det finns en plats
dit mina fötter ofta bär mig
och det är där jag kan ta
de där extra djupa andetagen
som behövs för att orka gå vidare.

Platsen är belägen uppe på Ramberget, i Keillers park. Det är sådär lugnt och fridfullt, med fågelkvitter i trädtopparna och ekorrar som springer runt runt runt. Nu är marken i skogen fullproppad av vitsippor, och snart snart snart kommer alla parkens träd att spraka i vårens underbara ljusgröna färg. Där uppe har man utsikt över hela Göteborg, du ser centrum och Liseberg, Ullevi och Slottskogen. Men det bästa av allt, du ser ut till havet och du ser Vinga fyr. Och du ser hela hamnen, du kan se när båtar seglar in vid inloppet under älvsborgsbron och sedan följa deras väg en lång bit upp i älven. Jag kan spendera flera timmar där uppe utan att ens tänka på att tiden går. Det är bara så underbart, så underbart.


         

RSS 2.0