63 ljus i en hjärtformation

Imorse skrev jag en liten dikt. Vid halv tolvtiden promenerade jag ner till Backaplan, till minnesplatsen. Stannade på Blomsterlandet och köpte en ros. Jag la rosen och dikten bland alla andra blommor och ljus. Stod där en bra stund och bara tänkte. Minnen kom upp. Massor. Och jag grät.

Jag tänkte på den där morgonen, då jag kom till klubbstugan och fick reda på katastrofen. Stämningen var dyster. Jag fick se Göteborgsposten, och jag såg rubriken, bilderna och ögnade igenom texterna. ”Minst 50 döda vid brand inatt”. Bilderna visade rök, eld, brandbilar, ambulanser och gråtande människor. Jag insåg att det var just där som jag skulle ha tillbringat gårdagskvällen. Jag började gråta. Jag kunde inte tro att det var sant. Förgäves ringde jag om och om igen hem till min vän. Men inget svar. Några dagar senare läste jag namnet i tidningen. Och världen rasade samman. Fullständigt.

              

Igår kväll var det en minnesceremoni här. 63 ljus tändes i en hjärtformation. 63 rosor lades i en ring. Medan jag stod där och tänkte, kom flera andra personer dit och lade ner rosor och tände ljus. Inte ett öga var torrt. Och när jag till slut vände hemåt igen, kände jag tomheten i hjärtat.


Toner från din andes sång

Dina vackra mörka ögon
tindrar
då du faller ner
från himlens portar
långsamt dalande
och med en doft
av jasmin
tänder du regnbågens färger
med toner från din andes sång

och från mina ögon
tränger tårar fram
tindrande
likt stjärnor

© Hanna Pilbom 2006



Novemberlov

Helgen har gått ruskigt fort! Nu är det söndagskväll, arbetspassen över, och jag ser fram emot en hel veckas ledighet. Ja, går man på folkhögskola så har man novemberlov =) Det ska bli så skönt så skönt.

Skrev ett brev i fredags. Till Kräket. Postade det igår. Skrev inte så långt, bara att hon ska sluta med sina hotelser och att vi redan polisanmält henne. Och fortsätter hon så kommer vi att polisanmäla henne igen. Hon kan inte hålla på så här. Det tar för mycket av vår energi.

Efter jobbet idag stannade jag till på Backaplan, vid den där platsen. Platsen som för åtta år sedan förändrade livet. Tänkte att jag skulle dit en längre stund imorgon, och då även gå in i minneslokalen. Stanna upp ett tag. Tända ett ljus. Lägga dit en ros. Minnas.

minne



Gårdagens PS i Göteborgsposten va klockren:

De gör inte så môcke att Frölunda ligger näst sist i tabellen
- De e ju bara bra när serien vänder!


Leka med ord

På våra svenskalektioner håller vi på med svåra ord och i måndags fick vi i uppgift att sätta in orden från högskoleprovet i våras i en text. Alla 40 ord behövde inte vara med, men eftersom jag älskar att leka med orden så har jag med alla. Och Kalle (vår lärare) sa att om orden tog slut så fick vi även använda oss av de läkarord som vi gått igenom. Så jag gjorde en liten text med de orden också :)

Här nedan är resultaten. 

Då du sufflerar tempererade moralkakor

Vi befinner oss i en skrymmande renässans
där du garvar och renderar och prånglar ut
figurativa hybrider
och du idkar
gång på gång
med hull och hår
att det går att popularisera sanskrit

Och jag inser att du inte är receptiv
att stadfästa dispositioner
utan gängse ingivelser
då du alltid
stöter på steck i räkningen
och handlägger ekvivalenser
om en otillräknelig dystopi

Du pratar företrädesvis
om terrakotta
och tillstår
att du inhöstar dialyser
var tredje dag
och för att få sitt lystmäte av invektiva ord
talar du om name-dropping
i en alienation

Men egentligen
sufflerar du tempererade moralkakor
och leker kollaboratör
på solida atoller
likt en tidningsanka
med skrikande tappningar
av gult grönt rött blått
på en förlegad pannå


© Hanna Pilbom 2006

Kardiologens anamnes

Det är när kardiologen pratar om sina anamneser
och att alla artärer, vener och kapillärer
förgrenar till aortan
som min akillessena får kolik
och diafragman i min thorax
plötsligt angrips av både stafylokocker och streptokocker
och varje liten lob i min mjälte
skickar signaler till hjärnsubstansen mellan tinningarna
att hypofysen drabbats
av tuberkulos och bronkit
men det vet ju både du och jag
att det är en omöjlighet
ty tonsillerna
kan inte förväxlas med en sinuit
och du kan inte heller
svälta ut en poliosjuk placenta


© Hanna Pilbom 2006

* * *


En gång ska du vara en av dem som levde för längesedan



Då mina egna ord sipprat ut

Her pain is a fog he inhale
Puts down the phone, neck suddenly stale
Just another night with a sad different song
Heard from someone now she sings along
Turn the car-key, back out through the driveway
He sees her face when he close his eyes
She still believes the lies

Pretty pretty eyes with a darker tone
Another hour in front of a mirror now all the scars are shone
And They say lets have another toast lets sing another song
She tries but the wine is bitter and the words wrong
She still believes the lies

When you see yourself you're seeing red
And it makes you blind
You must be bleeding under your eyelids tonight
You wait for something to break the mold
And all I can do is wipe the blood from your eyes
You must be bleeding under your eyelids

One tear in the sink, swallow the next one
Now out of sight but not really gone
I put the key in the door don't want to walk through
Hang on the handle for a second or two
And As the door opens I can feel your sadness from across the room
And now for your beauty I'm lost for words

When you see yourself you're seeing red
And it makes you blind
You must be bleeding under your eyelids tonight
You wait for something to break the mold
And all I can do is wipe the blood from your eyes
You must be bleeding under your eyelids tonight

Wait for something to break the mold
You must be bleeding under your eyelids

When you see yourself you're seeing red
And it makes you blind
You must be bleeding under your eyelids tonight
You wait for something to break the mold
And all I can do is wipe the blood from your eyes
You must be bleeding under your eyelids tonight

Wait for something to break the mold
Before your eyes grows old and cold
Keeps your ears close to the ground
Don't move until you hear a sound

(Såklart att det är Blindside. Det är alltid Blindside)

Jag vill ge dig mina andetag

Jag vet att jag inte är bättre själv,
men jag frågar mig ändå varför?

VARFÖR DU?

Andas vännen, andas.
Du har mer att ge här i livet.


Det finns hat, och det finns hat

Det finns hat,
och det finns hat.

och jag HATAR så mycket just nu
att jag inte vet om jag ska vara arg
eller vad jag över huvud taget ska känna.

Så jag säger bara så här: Lämna oss i fred, ditt kräk.

Som på TV, fast i verkligheten

Igår kväll hade vi vår cellgrupp hemma hos Johannes och Lisa. I deras lägenhet finns ett stort terrarium med två stycken majsormar. Ormarna är ganska små, de är bara ett halvår gamla, och åh så otroligt söta den är! Och jag fick göra det jag alltid drömt om, men inte trott att jag skulle få göra - att hålla i och klappa en orm!

Det var en lustig känsla att ha en orm som slingrade sig runt och uppför handleden, de är kalla och har lixom en konstig konsistens. Svårt att förklara… Men det var en upplevelse som heter duga =)

Innan kvällen var över matades den ena lilla ormen med en liiiten mus (jag har aldrig sett en så liten mus förut, den hade ingen päls och var typ bara något dygn gammal) och det var fascinerande att se på när ormen attackerade musen, svalde den bit för bit, och sedan förflytta bytet allt längre ner mot magsäcken.

Det var som på TV, fast i verkligheten.

majsorm

Då höstvindarna viskar ditt namn

hav

Mellan vågorna hör jag dina sånger,
ett eko av dödsmärkta ögonblick
då ljuset liksom dragit sig undan
till skuggorna i ödemarkens grottor

Du står mitt i havets brusningar,
jonglerar oavbrutet med ditt hjärta,
fram och tillbaka
runt runt

och lyssnar
på höstvindarna
som viskar ditt namn


© Hanna Pilbom 2006

RSS 2.0