Teckenspråkig

teckenspråkig

Jag ska köpa en sådan här "Teckenspråkig"-tröja.
( eller varför inte önska sig det i julklapp... )


Jag vet att stjärnorna finns

Jag blir så fruktansvärt frustrerad. Egentligen älskar jag livet, jag har vänner runt omkring mig och jag är superglad för att jag kommit in på min drömutbildning och jag stormtrivs verkligen i skolan!

Men det är det där andra som ligger och knager.  Jag är så äckligt trött på att ständigt behöva kämpa för att fortsätta existera, fortsätta andas och att behöva kämpa varenda sekund för att hålla mig uppe och se det positiva runt omkring. Jag vet att stjärnorna finns, och jag vet att det finns ett annat liv att leva. Det är det där som kallas frihet, och det verkar så härligt, så underbart att befinna sig där. Jag har en längtan, men jag vet bara inte hur jag ska hitta dit.

Förövrigt så har jag klippt mig idag.
Och jag jobbar hela helgen. Roligt värre.

Det er makt i de foldede hender


Det er makt i de foldede hender
I seg selv er de svake og små
Men mot allmaktens Gud du dem vender
Han har lovet at svar skal du få

Det er svar underveis
engler kommer med bud
Om det drøjer
dog fram det skal nå
For det lovet jo løftenes trofaste Gud:
Kall på meg, og du hjelpen skal få

~ Trygve Bjerkrheim ~

         

Igår kväll läste jag ut Tomas Sjödins bok Reservkraft.
Den är mycket mycket bra, och jag kan varmt rekommendera den.

Himmelskonstnär

Himmelskonstnär

Regeringsskifte

regeringsskifte

Valet är över. För en gångs skull så är jag glad över resultatet. Regeringsskifte. De röda sparkas ut och in kommer de blå. Och som kristdemokrat så kan jag bara säga att det känns otroligt bra. Det är ju alltid skönt när nya friska vindar blåser i håret.

Helgen gick fort. Det var rätt så lugnt på jobbet, både på lördagen och söndagen. Det är ju fint väder, och fortfarande varmt ute, så gubbarna håller sig utomhus. Annat blir det till vintern... I lördags hämtade mamma mig efter jobbet, vi skulle nämligen fira Linnea och Karls förlovning ute i Sandvik tillsammans med farmor, farfar, David och Karls mamma Kristina. Det var trevligt, och underbart att träffa sin goa syster igen.

Idag hade vi eget arbete på dövrealian, så vi slutade tidigare. Woohoo! Skönskönt att komma hem lite tidigare. Och nu har jag suttit här i typ en timme, lyssnat på den underbara låten "Silence" om och om igen, om och om igen... Jag kan inte tröttna på den låten, jag bara älskar den!

So I think I'll stay
Caught up in a silent prayer
Cause I believe in silence
Our hearts speak the same word
So why don't we just walk along
The shoreline with our silent song
Cause I believe in Silence
Our hearts speak the same word

Silence ~ Blindside

Valtider

valtider

Eftersom jag jobbar hela helgen så var jag iväg och förtidsröstade imorse innan skolan. Tur att lokalerna öppnar så tidigt på dagen, annars hade jag inte hunnit med att lägga min röst.

(Och ni kan ju gissa var jag står i politiken ;)


"Du är ju så lätt, Hanna!"

Det var under dramalektionen på eftermiddagen, då vi höll på med "trygghets- och lita-på-varandra övningar". Först gjorde vi den där övningen då en person står i mitten, och alla andra står i en ring runt omkring och ska ta emot när personen i mitten faller åt ens håll. Nästa övningen innebar att vi skulle ställa oss på en bänk och sedan falla framåt, och lita på att de andra tog emot i sina famnar. Och det var när de tog emot mig som E sa;
"Du är ju så lätt, Hanna!"

Ett litet brev

I eftermiddag när jag kom från skolan, och skulle låsa upp min cykel så jag kunde ta mig hem från busshållplatsen, fann jag ett litet brev som satt på pakethållaren på min cykel. Och jag blev så full i skratt eftersom jag tyckte att det bara var dumheter som stod där.

brev


Besök av Daniel Lemma

daniellemma

Bilden är från Daniel Lemmas hemsida

Idag hade vi besök av Daniel Lemma på skolan. Han spelade några låtar, berättade om sin musik och så fick vi ställa frågor och så till honom. Det var riktigt skoj!! Jag hade inte hört så mycket av hans musik innan, men jag tyckte om det han spelade och sjöng för oss. Sådana där mysiga låtar, sköna att lyssna på.

Han berättade om filminspelningen till Josef Fares film "Jalla Jalla", som Daniel Lemma gjorde filmmusiken till. I filmen hade hans bror och Fares Fares spelat parkarbetare, och under en paus då de legat i gräset och ätit glass i solen, hade två äldre tanter gått förbi och viskat till varandra... "Titta. Där ligger dem, och så klagar de på att de inte får något arbete..."

haha, det tyckte i alla fall jag var lite komiskt.

Om att inte lyssna på varningssignaler

Jag borde förstått det igår eftermiddag, då det började riva nere i min hals. Det är nämligen så det alltid börjar. Men trots varningssignalerna sprang jag ut på en löparrunda igår kväll. Och naturligtvis får jag nu skylla mig själv.

Jag vaknade vid fem-tiden imorse. Halsen kändes som en tjock klump, näsan var helt igentäppt, huvudet sprängde. Jahaja. Förkylning. Dunderförkylning. Jag låg kvar i sängen, kände mig helt borta. Vid kvart över sju lyckades jag ändå pallra mig upp, göra mig iordning och cykla iväg till bussen. På bussen var det bara jag och Emma, de andra hade tydligen hunnit med den tidigare bussen idag. Vi går av på Eriksdal och påbörjar vår vandring mot skolan. Varje dag går vi uppför den så kallade "Mördarbacken", en mycket brant backe och trappa som man måste ta för att komma upp till vår skola (den ligger lixom på en höjd ovanför Kungälvs centrum). Jag tycker inte att backen är så värst jobbig annars. Men idag! Ojojoj, det var grymt jobbigt och det kändes som att lungorna skulle sprängas. Men vi kom upp ändå.

På fredagar går vi halvdag, slutar klockan 12. Men aldrig har en skoldag gått så långsamt och trögt som idag. Jag ville bara hem till sängen, sooooova. Till slut tog de två teckenspråkslektionerna slut, och vi åkte mot Göteborg igen. På hemvägen stannade jag til på Apoteket, köpte Bafucin för halsen. Sen var jag tvungen att handla lite också. Jag visste att kylskåpet stod tomt hemma, eftersom den sista frukten och den sista tomaten åts upp igår kväll. Så jag handlade på Coop, det tog tid för det var massa folk där. Och två polisbilar stod sedan utanför entrén, några poliser stod tillsammans med ett par säkerhetsvakter och inne i den ena polisbilen satt en person. Man kan ju inte låta bli att undra, vad har hänt här då? Jag vandrar bort till busshållplatsen, och där står två amulanser och amulansmännen är i full färd med att hjälpa patienter in i ambulanserna. Jag tänkte: Ojojoj, mycket ska man då se på en och samma gång.

När jag kom hem kikade jag på kvittot, något jag annars brukar göra innan jag lämnar affären ifall det skulle vara något fel. Men idag orkade jag inte det. Så när jag kom hem märkte jag att kassörskan tagit betalt för dryga kilot gul lök istället för kvisttomater. Inte mig emot, då tomaterna kostade 29:90 kronor per kilo och löken kostade 8:90 kronor per kilo. Hade jag nu kollat kvittot i affären, då hade jag sagt till att det blivit fel. Ja, så ärlig är jag. Men orka åka tillbaka till Backaplan, när man precis kommit hem och är dunderförkyld och tröttare än tröttast. Så tack för detta Coop!

Nu ska jag ta en bafucin, koka upp thévatten, bädda ner mig i sängen, läsa och sedan sova. Det måste jag, om jag ska orka jobba hela helgen.


RSS 2.0