Om simhopp och konferens och konsert och en liten skogsbrand

Varför är det alltid samma visa, att de helger då jag är ledig bara svischar förbi i ett våldsamt tempo? Den här helgen har det som vanligt hänt en hel massa saker. Först och främst har vi haft konferens i Smyrna, en årlig ekumenisk konferens de flesta församlingar i Göteborg medverkar på ett eller annat sätt. Så jag var där både på fredags och lördagskvällen, och förmiddagsgudstjänsten på söndagen.

Under lördagen hann jag dock med mycket annat också. Det hela började med att jag träffade Marcus och Tomas vid 14-tiden. Vi vandrade runt lite i affärer och pöjkarna åt varsin semla på Brogyllen. Vi träffade Tim och begav oss sedan iväg till Valhalla för att titta på SM i simhopp. Anna Lindberg vann bland damerna, vilken överraskning va!? Vi fördrev tiden fram till klockan sju, då mötet i Smyrna skulle börja, på ett café på Berzeliigatan. I kyrkan mötte jag även Karl, Emma och mina systrar, Linnea var hemma från Småland den här helgen, och det var underbart att se dem alla igen =) Mötet var bra, mycket lovsång och en kille från England om predikade, Mike Reisch. Klockan tio var det sedan dags för konsert med Mammuth! De andra tröttnade dock ganska snabbt, så jag satt kvar själv en stund där nere. Men sen kom Karoline ner från läktaren, så då fick man i alla fall lite sällskap.

              

Efter gudstjänsten igår bestämde vi oss för att laga mat hemma hos Tim, så medan Tim cyklade hemåt gick jag, Marcus och Josefin och handlade och tog sedan spårvagnen ut mot Mölndal till Tim och Jonatan. Vi gjorde en Grekisk paj och sallad, och jag antar att det var gott. Efteråt, då vi drack te och kaffe, upptäckte Jonatan att det brann väldigt häftigt med höga lågor och tjock svart rök, uppe i skogen bakom deras hus. Vi ringde brandkåren, som skulle komma. Vi var lite nyfikna så vi knallade upp i skogen, och då kom två brandbilar. Det var en gigantisk träkoja, den hade olika våningar och rum, staket, inhägnader och grejer, som brann. Och antagligen var det en presenning, taketpå en av kojorna, som vållade den tjocka svarta röken. Vi stod och tittade på när brandmännen släckte elden, och sedan var det kväll så jag, Marcus och Josefin åkte vi in mot Göteborg igen. Och i och med det var helgen helt plötsligt slut. Jag hade ju inte ens hunnit med att ta ett enda andetag. Men men, det är bara två veckor kvar tills jag är ledig nästa gång…

( Fler bilder finner ni på min bilddagbok! )


Bitande kyla och en varm kopp te

*brr*
Imorse var det nästan 15 minusgrader ute. Trots att jag byltade på mig med varma tröjor, raggsockar, mössa och hela kittet, så höll jag på att förfrysa hela mig. Men det var i alla fall ett vackert vinterlandskap som visade upp sig i soluppgången.

              

Dagen har annars varit ganska så tung, men då jag kom hem från skolan och kikade i mitt postfack, ja då låg där en överraskning och väntade på mig. Ett rött kuvert, postat på andra sidan Östersjön i det land som kallas Finland. Ett rött kuvert, från min kära vän Terese! Men det var ju inte bara ett brev, nej hon hade även skickat med tre olika tesorter. Åh, så glad jag blev!!

Och efter att ha kollat igenom mina TSP-filmer och översatt dem till svenska, så sitter jag nu här med en varm kopp te, Caribean Sun med smak av ananas och passionsfrukt. Mums! Tusen och åter tusen tack vännen =)

brev

Allt på samma gång

Förra veckan: Influensa och halsfluss
Den här veckan: Öroninflammation

Ja, det är väl lika bra att ta allt på samma gång.

penicillin

Och jag ser med en barnslig spänning fram emot
vad nästa vecka har för överraskningar att erbjuda,
som lixom bara väntar på att hoppa på mig.


Torslandaskolan Vandaliserad

Min gamla högstadieskola är återigen vandaliserad,
och varför blir jag över huvud taget inte förvånad?


skola

Drivor av glas, sönderslagna tavlor, spår av eld och urin. Det mötte Elisabet Hansson, säkerhetssamordnare i stadsdelen Torslanda, när hon besökte Torslandaskolan på söndagsförmiddagen.

Skolan har under helgen flera gånger haft objudna besökare. Under lördagen konstaterade väktare efter larm från allmänheten att glas i entrédörrar i skolans källarplan var krossat. Detta åtgärdades tills vidare genom att tomrummen i dörrarna täcktes för med en skiva. På söndagsmorgonen visade det sig att några personer än en gång varit inne i skolan. Den här gången var vandaliseringen betydligt grundligare utförd. - Alla rutor i dörrarna inomhus är sönderslagna liksom tavlor och utställningsskåp i glas. Det ligger glas överallt. Dessutom har de som varit inne i skolan eldat papper och urinerat, säger Elisabet Hansson.

Helgens händelser är inte någon engångsföreteelse. - Förra året krossades glas för över 300 000 kronor i Torslandskolan. Bara under jul- och nyårshelgen hade vi 22 anmälningar om händelser i våra centrumskolor, Torslandaskolans högstadium och Noleredsskolan, säger Elisabet Hansson. Totalt kostade glaskrossning i skolorna i stadsdelen 650 000 kronor under 2006. Polisen har bland annat tagit "urinprov" i skolan för att kunna spåra förövare.

Skolans rektor Marie Berg är mycket bekymrad. - Det här är beklämmande och oerhört tråkigt, säger hon. Att de som förstör skulle ha någon anknytning till skolan tror inte Marie Berg. - Vi kan ju inte veta säkert men det finns inget som pekar på att några av våra elever skulle vara inblandade. Vi har ingen skadegörelse inne i skolan och det sägs ju att man inte förstör i sin egen närhet, säger Marie Berg. Hon uppger att skolan med jämna mellanrum pratar med eleverna om skadegörelsen. I går kontaktades samliga elever och informerade om att skadegörelsen kommer att finna på schemat under måndagen. - Alla klassföreståndare kommer på morgonen att prata om skadegörelsen med sina klasser. Jag och de andra rektorerna kommer också att tala med eleverna, förklarar Marie Berg. Torslandskolan ligger lite avsides utan någon passerande biltrafik och det innebär att eventuella skadegörare kan agera relativt ostört.

- Vi har från och till haft bevakning av skolan. Vi har gjort en skrivelse där vi föreslår att det sätts upp kameror. De skulle ingå som en del i arbetet med att minska skadegörelsen, säger Marie Berg.

Bild och text:
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=320738

Vem skrynklade ihop min hjärna?

Efter tre dygns konstant sovande, ja det är faktiskt sant, så känner jag mig i alla fall lite bättre. Jag vet inte vad det är jag råkat ut för, men det är väl något influensaliknande med hög feber, frossa, hosta och helsnurrigt där uppe i bollen. Det hela började i fredags, med att halsen var röd och gjorde ont. På lördagseftermiddagen var jag helt utslagen av förkylningen och kröp till sängs vid 19-tiden. Vaknade 14 timmar senare av att farmor ringde vid 9-tiden på morgonen. Ute rasade stormen Per, men jag åkte iväg till kyrkan ändå. Jag kan säga att det var mindre folk där i söndags, än vad det var på julaftons förmiddag. Kände mig väldigt trött, men bättre och klarare i hjärnan under söndagen. Gick till skolan som vanligt på måndagsmorgonen, men eftersom det kändes som att någon skrynklat ihop min hjärna och kört över den med en ångvält, så insåg jag rätt så snabbt att jag skulle bege mig hem till min säng. Och sedan i måndags förmiddag har jag alltså sovit, oavbrutet. Eller jag var faktiskt uppe en halvtimme där, tio minuter då, och en kvart den där gången. Men annars så har det varit sömn för hela slanten.

Så där är den ena anledningen till att jag inte varit online så mycket den senaste tiden. Den andra orsaken är att mitt internet var kaputt hela förra veckan. Men efter mycket hjälp av Mattias, så verkar det som att det nu har ordnat upp sig. Tack Mattias, du är guld värd.

Om ni undrar kanske vad som händer och sker annars i mitt så kallade liv, så jag får väl ta och skriva ett litet reportage... Skolan drog igång igen förra måndagen. Temat för veckan var ’kläder’, och vi gick igenom alla möjliga kläd- och stiltecken. Och en redovisning på 5-10 minuter ska hållas om en viss klädstil, jag valde ’Straight edge’ - mycket intressant. Hela förra veckan var ganska så stressig faktiskt. Kanske var det det som till slut utlöste sjukligheten? Den gladaste nyheten av alla är att jag har fått två veckors praktik, vecka sju och åtta ska jag vara i dövkyrkan i Göteborg och följa med dövprästen i hennes arbete. Det ska bli riktigt skoj, och jag ser fram emot det här enormt mycket!

Idag har jag kikat på idrottsgalan, inspelat från i måndags. YES, Susanna Kallur tog hem Jerringpriset! Jag höll mina tummar för henne under hela programmet. Annars tyckte jag inte det var några direkta överraskningar. Tre Kronor var värda sina priser, likaså Björn Lind och Anna-Carin Olofsson. Men jag tyckte nog att Nike Bent skulle bli årets nykomling. Och sist men inte minst vill jag bara säga att jag höll på att sätta mitt skållheta thé i halsen när Darin försökte sjunga, ja till och med jag som är helt tondöv hörde hur de falska tonerna ekade längs med Globens väggar. Lilla lilla vän, håll dig till låtar som din röst har kapacitet till. Annars blir det bara patetiskt löjligt.


praktik


Jag har fått praktik!
Vecka sju och åtta ska jag följa med dövprästen och hennes arbete i Göteborg =)

Tre poäng

Japp, då var skolan igång igen. Har väl egentligen inte så mycket mer att säga om den saken, mer än var tog mitt tre veckors jullov vägen?

I helgen upptäckte jag att en döv kille flyttat in på jobbet, och det var roligt att få använda teckenspråket på något annat ställe än i skolan. Dessutom är det en grymt bra övning för mig, så jag hoppas han stannar kvar ett litet tag i alla fall...

Igår kväll var jag och Marcus på hockey i Scandinavium, Frölunda mot HV71. En jämn match som till slut avgjordes till Frölundas fördel. Tre poäng som tog laget upp på slutspelsplats igen, och de e la änna gött gött gött =)

fröhv
bild från gp.se


Platsen däremellan

jag drömmer om stjärnfall,
om en vacker
morgondag


sunset

Långt bortom människors höjder,
där himlen tar vid
och genomskinliga solstrålar
vaknar till liv,
inbjuder horisonten
till en ny
verklighet

och jag försöker fånga
tystnaden
under
det mjuka vita
snötäcket


© Hanna Pilbom 2006

Optimistisk. Eller kanske inte.

Jaha, då var det nytt år igen. Och som man brukar säga; Nytt år, nya möjligheter. Men ska jag vara ärlig så orkar jag inte vara optimistisk inför det nya året. Jag känner ingenting, hoppas inte någonting. Är det det som kallas apati?

Nej, nu ska jag inte hålla en klagovisa. Den besparar jag er.

Ute skiner solen, men det blåser fortfarande storm. Och borta vid backen spränger de för fullt.


Bilder från nyårsafton
              

RSS 2.0