Sommarvärme i mars

Vi upplever just nu de varmaste marsdagarna i historien, nästan 20 grader varmt. Asså, man kan ju inte göra annat än att njuta! Underbart med all värme och sol, alla blommor och allt grönt som slår ut. Det är härligt att kunna sätta sig ute på balkongen när man kommer hem på eftermiddagarna, koppla av och plugga lite. Och det är faktiskt så att både mitt ansikte och mina armar har fått en brunare nyans =)

Imorgon fyller Karoline 16 år.
På fredag har jag prov.
I helgen jobbar jag.
Nästa vecka är det påsklov!!


Bilder från förra helgen...






Tysta dagar i Torrekulla

image149
Maria, Madde, Isabell, Jannike, Mikaela, Elin, Kajsa, Emelie i min klass
   
Nu har jag kommit hem från Torrekulla, där vi alla teckenspråksklasser varit för att ha ett par tysta dagar med gemenskap och olika aktiviteter. Med tysta dagar menas att vi får inte prata, utan bara teckna - och den som pratar får böta en krona för varje ord. Vi har haft ett par trevliga dagar, då vi gjort både det ena och det andra. Gått poängpromenad, haft olika stationsaktiviteter och tävlingar, lekt olika lekar hela kvällen lång. Och så har vi njutit av det vackra vårvädret och solstrålarna som lyst på oss =)

       
         



Fler bilder finns på min bilddagbok

Nu är det vår

v?

NU ÄR DET VÅR

Ja, nu är det äntligen vår.

Men jag undrar:
var är alla vårkänslor?

Jag tittar ut genom fönsterrutan och ser solen skina så vackert och underbart. Jag ser se små blommorna sprida färgnyanser längs vägen där jag går. Jag känner värmen i luften. Men trots alla vårtecken, som jag egentligen älskar. och trots att våren är det enda jag längtat efter sedan novembermörkret föll över vårt land. Ändå, kan jag inte känna någon glädje över att den äntligen är här. Jag ser färgklickar, men allt annat är en enda stor grå grötmassa. Jag känner lite värme på mina bleka kinder, men jag fryser in på benknotorna.


Det har varit en tung vecka. Ännu ett dödsbesked. Jag kan bara konstatera en sak, alla mina vänner dör på löpande band. Jag förstår inte. Nej, jag förstår verkligen inte. Och jag frågar mig, varför varför varför? Det är väl ändå inte meningen att det är så här det ska vara. Att man inte ska kunna komma över sorgen för en vän, innan nästa försvinner från en.

Jag börjar bli rädd, vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner igen alla känslor. Det är så här det brukar börja. Hur det kryper i mina fingrar. Ett hjärta som slår ojämnt. Den där apatin, känslan av att inte ha orken att kämpa. Känslan att inte vilja vara med, att vara trött på allt vad liv och andetag heter. Att vilja somna in för gott, men inte kunna göra det. Jag känner mig feg, rädd och trött.


Igår var det lördag

Idag är det söndag. Igår var det lördag.

Gårdagen innehöll städning, städning, städning. Men inte hemma hos mig. Nää. Städning av huset ute i Sandvik. Sedan kom Marina, Mattias och Fredrik. Då fixade vi iordning quinoasallad, kyckling och annat smått och gott. Och Karoline bakade kladdkakor. Vid fyratiden dök annat folk upp, och vi pyntade och dekorerade och dukade. Sen när klockan blev fem gömde vi oss.

Strax efter fem öppnar Linnea ytterdörren, och från toaletten (där jag, Marina, Karoline och Therese har gömt oss) hör vi hon säga "åh, så städat och fint det är" Då kommer vi alla framrusade från tre olika håll och skriker "suprise!" och "grattis!". Linnea blev typ helt chockad.

Vi åt. Linnea öppnade paket. Vi lekte "Fyra man i soffan". Såg på melodifestivalen. Såg på El Classico. Skrattade. Var glada. Hade trevligt tillsammans. Och Linnea verkade vara görglad för överraskningsfesten =)


( Bilder kommer upp på min bilddagbok inom en snar framtid )


RSS 2.0