IFK Göteborg svenska mästare 2007

Yees. SM-guld!
*lyckan sprider sig ända ut till fingertopparna*



image269

Igår låg jag nedbäddad i sängen halva dagen. Tror jag hade feber. Orkade inte pallra mig upp förrän vid 14-tiden. Tur att Leida kunde gå i och jobba för mig, för jag hade aldrig pallat med att jobba. Men idag mår jag mycket mycket bättre, och min förkylning håller på att försvinna. Skönt!

Har nu på förmiddagen haft besiktning av lägenheten, och det gick ju bra. Fanns ingenting att anmärka på. Förutom vattenskadan som blev efter vattenläckan i somras, men det var ju inte mitt fel och jag behöver inte göra något åt det heller. I eftermiddag kommer pappa förbi, och sedan åker jag med honom ut till Sandvik. Lättare att sova och bo där ute, än i röran i min lägenhet. Men jag kommer ändå vara här under dagarna i veckan. Jag har ju så mycket att göra, städa hela lägenheten och packa det sista. Jag kommer nog vara helt slut på fredag när jag lämnar över nyckeln till den nya hyresgästen. Men på fredag fyller farfar 85 år, så då måste jag ändå hålla humöret uppe och inte visa min trötthet.

Efter flytten kommer jag inte ha internet hemma. Jag har inte beställt något ännu, och det kommer nog dröja ett litet tag innan jag gör det. Jag behöver en liten paus, för att kunna ta mig upp, plocka ihop bitarna och hitta mig själv igen. Så den närmsta framtiden kommer det antagligen inte uppdateras här så ofta. Men bli inte oroliga. Jag kommer tillbaka.



Inatt är det nio år sedan. Nio år!
Hur är det möjligt? Min älskade vän, saknaden är fortfarande stor. Känns som det var igår jag vandrade med tårfyllda ögon längs högarna av blommor, ljus, fotografier, nallar, lappar med kärleksfulla ord. Och jag minns att jag önskade att jag hade dött tillsammans med dig där inne i eldhavet. Jag glömmer dig aldrig. Du är bevarad i mitt hjärta, för evigt.

www.angelfire.com/wy/brandkatastrofen

Praktik, förkylning och nya diktantologier

image267     image268

Två nya diktantologier jag medverkar i
.
I Juletid finns tre av mina dikter och i Vyer har jag med fyra stycken.



Tiden försvinner. Dagarna bara går och går och går. Jag har för mycket i händerna just nu och hänger inte med. Nu har jag dessutom gått och blivit dunderförkyld, verkligen supertrevligt. Jag älskar mitt icke existerande immunförsvar (eller kanske inte).

Jag har den här veckan haft praktik på hörselvården på Sahlgrenska, där har jag följt teckenspråksläraren K i hennes arbete. Jag har varit med om mycket, bland annat hembesök, olika gruppundervisningar och individuella undervisningar samt varit på måndagscafé på dövföreningen (dit kommer föräldrar till döva barn för att teckna med varandra och använda teckenspråket) Det har med andra ord varit en bra och intressant vecka!

Jag längtar till torsdag. Då ska jag äntligen flytta!

Nu väntar en veckas novemberlov =) Men först ska jag avverka en jobbhelg på frälsis.

Autumn colours fade away

( But I'm still trying, still fighting. I promise that I won't let go. I'll see colours again )


image258


Vad finns det egentligen att säga?
Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv. Varför lär jag mig aldrig att se signalerna? Och när jag väl ser dem, varför ignorerar jag dem? Det är ju då det blir så här fel. Allt blir lixom upp och ner, och det råder ett smärre kaos i tankevärlden. Ångesten ligger så där ruskigt tät, så man knappt kan andas.

Jag får så dåligt samvete när jag inte är i skolan. Egentligen är jag ju inte alls sjuk! Det är ju bara mina hjärnspöken som leker med mig och får mitt psyke att balla ur totalt. Behöver jag säga att jag hatar den här förbannade sjukdomen? Behöver jag säga att jag är trött på att kämpa vareviga dag? Anorexin sitter fastnaglad i mina väggar, i min spegel, i mina lakan, i mina handdukar. Överallt. Där sitter hon och ler åt mig. Sparkar på mig när jag redan ligger ner. Hon är den smarta, och jag är i underläge. Hennes vassa monsterstämma manipulerar, styr mina tankar vart hon vill. Hade jag inte varit så envis hade jag varit död ör längesedan. Och egentligen, när jag tänker efter riktigt noga, hade det nog varit bäst.

Jag minns en dag i våras i skolan. En måndag morgon fick Elin en försenad födelsedagspresent av Madde och Jannike, en bok som heter Svarens bok. Det är en bok som har svar på typ allting. Ni har säkert sett den. I alla fall.. man tänker på en fråga, slår upp en sida och där finns ett svaret på frågan man ställt. Vi var ju alla tvungna att testa, så även jag. Min fråga löd: Finns det någon möjlighet att jag kan bli frisk? Svaret jag läste: Ingenting är omöjligt.

Men varför känns det då så omöjligt???






Höstfärger

image257

Jag älskar höstens färger

Gå föresten in på www.myspace.com/erikanilsson423
och lyssna på Erikas låt "Autumn Leaves"
den är så underbart fin!

 

Helgdagar

image256

Igår var det öppet hus i det nya SVT/SR-huset. Jag, Karoline och Isac var där och kollade läget. Det var massa radio/TV-folk man kände igen.


Jo, helgen har väl varit bra.
Salsa på dövföreningen och gospel i fredags kväll.
Filmkväll med grabbarna hemma hos Sigge igår.


Flyttdags!

image255

Nu är kontraktet skrivet och den 1 november flyttar jag!!


Aldrig mer andrahandslägenhet
Aldrig mer studentlägenhet



RSS 2.0