Sommardagar (och en doft av salta hav)

En fallande stjärna drog sitt streck av eld över himlen,
och precis som ett barn önskade hon sig något.

- Stephen King -



Åh, sådana här härliga sommardagar är helt klart det bästa jag vet! Soldränkta klippor och en doft av salta hav - that’s my kind of music. Det är bäst att ta vara på dagarna, och att njuta riktigt ordentligt - sommaren är kort och man vet ju aldrig när den är över, och innan man hinner blinka faller de färgglada oktoberlöven till marken. Haha, det är nästan som att man lever i en roman av Stephen King. Böckernas handling utspelar sig ju ofta mitt i högsommaren, och i i princip varje bok står det något i stil med det här: ”…klockan var bara åtta på morgonen och solen var redan het som en bakugn…” taha, det är ju så här nu vet ja! ;)

Jag har badat typ miljoner gånger, samt legat och latat mig i solstrålarna borta på ångbåtsbryggan med en bok (läs Stephen King) framför mina ögon - vilket är så underbart att det inte finns ord att beskriva känslan. Nu är det riktigt varmt i vattnet också, 22 grader närmare bestämt. Så det har minsann blivit en och annan längre simtur ut i det stora blå. Det är såå skönt. Och eftersom jag älskar att simma, ja då får man ju passa på nu under sommaren! Och behöver jag egentligen säga att min hud har blivit en nyans brunare och mitt hår en nyans ljusare? :P

Hm, annars händer faktiskt inte så mycket. Eller ja, vi har varit ut med båten på Movholmsskären, vilket var mysigt värre. Marknaden Kungälv var som vanligt riktigt trevlig, och jag träffade Therese, Elin, Maria och Markus. Tomas föräldrar var här härom kvällen - det är hemskt att se så ledsna och sorgefyllda ögon, ingen förälder ska behöva begrava sitt barn! Jag kände inte Tomas så väl, har av olika anledningar inte heller träffat honom på några år. Men våra familjer har alltid umgåtts och jag kommer alltid minnas honom som den där lilla killen han var en gång i tiden, med den ljusa kalufsen och som älskade fiske och var med i pappas fiskeklubb i kyrkan.

Igår kväll var jag hemma hos Caroline, vi hade mys och tittade såklart på allsången och morden i midsomer. Idag har det varit lite molnigt på eftermiddagen, men det var ändå sådan där riktig åskevärme. Det blev dock ingen urladdning, molnen skingrades och himlen blev sommarblå igen. Klockan 13 lyssnade jag på dagens sommarpratare, KD:s partiledare Göran Hägglund, som hade många bra saker på hjärtat. Jag brukar inte lyssna på sommarpratarna, bara om det är någon riktigt intressant person som är värd 90 minuter av min tid. Hela arkivet med sommarpratare finns här - förutom Hägglund kan jag rekommendera Kajsa Bergqvist, som även hon var mycket bra.




London tur och retur (och all luft gick ur mig)

Pick a star on the dark horizon, and follow the light
You'll come back when it's over, no need to say goodbye

Regina Spector - The Call
(ur Narnia: Prins Caspian)


Innan jag skriver något om resan måste jag bara säga en grym sak som jag läste strax innan vi åkte iväg till flygplatsen i fredags. Narnia: Kung Caspian och skeppet Gryningen har premiär 7 maj 2010, vilket innebär att jag har en fantastisk födelsedagspresent att se fram emot!! :D

Jaha. Då är man alltså tillbaka på välkänd mark igen. Jag och Karolina har haft några helt underbara dagar i den brittiska huvudstaden. Det känns vemodigt att vara hemma, jag hade mycket väl kunnat stanna kvar några dagar. Men samtidigt är det lite skönt, hemma är ju trots allt bäst. Vi har sett mycket, upplevt mycket och helt enkelt haft skoj tillsammans.

Efter en flygresa på knappt två timmar landade vi på Stansted airport utanför London. Vi tog tåget in till den stora staden och åkte vidare med tunnelbanan mot Bayswater, där vårat hostel låg. Väl framme insåg vi att vi inte hade adressen, så det blev till att vandra runt en stund. Efter att ha frågat oss fram hittade vi till slut rätt. Vi fick nyckeln till vårt rum - ett rum som kändes liite väl litet för fyra våningsängar och åtta personer. I alla fall. Hostelet låg granne med Kensington Gardens, så vi hade en fin utsikt från våra fönster! Vi bäddade ordning våra sängar, funderade lite på vilka som sov de andra sängarna och tog oss sedan ut på en tur i omgivningen. Vi köpte lite kvällsmat och satte oss i parken. Innan vi gick tillbaka till hostelet, för att få lite sömn, gick vi en runda i Hyde park. När vi kommit hem, borstat våra tänder och är redo för sängen börjar det droppa in människor i rummet. En italienare vaknade dock när vi kom hem, men det verkade inte göra något eftersom han hoppade in i duschen och stack ut för att festa. Det var även en pratglad spanjor och en fransman, som båda två var i London och studerade engelska. När klockan närmade sig midnatt dök det upp en något brusad och lagom lullig engelsman med stora strirrande ögon - ursäkta uttrycket, men han var faktiskt lite äcklig. In på småtimmarna kom två andra killar, men vilka det var har jag ingen aning om eftersom de fortfarande sov när vi stack på lördagsmorgonen och var utflugna när vi kom tillbaka sent på eftermiddagen.

Vi vaknar upp till en solig lördag morgon. Frukosten var inget att hurra över, och att den var sämre än den vi fick i Budapest säger typ allt. Här serverades det endast vitt rostbröd, corn flakes, mjölk, smör och två soters sylt på flaska. Samt thé och kaffe. Och det fanns bara engångstallrikar (dock inga djupa...), frigolitmuggar och platsskedar. Haha, så lyxigt! Det första vi gjorde den här dagen var att åka till King’s Cross och perrong 9 ¾, så äntligen har man varit där - woho! Sedan var vi runt i hela London och kikade på allt man lixom ska se: Covent Garden, Picadilly Circus, Harrods, Big Ben, Trafalgar Square... med mera med mera. Och så vandrade vi längs med Themsen bort till Tower Bridge. Senare på eftermiddagen började vi dra oss hemåt, köpte lite att äta och hade picknick i parken. Sedan var det bara att gå hem, dusch och göra sig iordning inför kvällens festligheter. Vi skulle ju på musikal, sagan om ringen! Och den var helt fantastisk, mäktig, storslagen. En riktig upplevelse! Det är verkligen något som man kommer minnas så länge man lever.

Även söndagen startade med strålande sol. Vi började med att gå till stället där Karolina jobbade där under åtta månader 2004-2005 (Karolina, vad är det det heter nu igen?) Vi gick in och Karolina guidade runt mig i byggnaden. Sedan styrde vi stegen mot Hyde park, där vi strosade runt ett par timmar. Vi stannade bland annat en liten stund vid minnesplatsen för Diana, och så tog vi lite flummfoton bland de grönskande träden. Vi var på Speekers’ Corner och sedan gick vi på shoppingtur på Oxford street. Vi var först inne på Primark, där jag fann ett par byxor (ni vet sådana där som går lite över knäna) och Karolina hittade också några fina grejer. Vi vandrade sakta gatan fram, gick in i diverse olika affärer men det blev inte så mycket mer shopping. Eller ja just det, jag hittade ett armband och ett grönt thé som luktade helt gudomligt gott! Det heter blueberry and yoghurt. Jag har dock inte hunnit smaka på det ännu, men jag kan tänka mig att det kommer bli riktigt ljuvligt att dricka det om ett par månader då höstmörkret sakta faller över oss.

Vi kommer fram till Tottenham Court Road och börjar vårt sökande efter vart Hillsong Church kan hålla hus någonstans. Vi tänkte nämligen gå på ett möte klockan 17, och det enda vi vet är att det ska ligga i närheten av Tottenham Court Road. Vi letar och letar och till slut hittar vi två skåpbilar med Hillsong-text på, och tänker att då måste vi ju vara på rätt spår! Och precis, mötet var i teatern där de annars brukar ha Queen-musikalen We will rock you. Jag och Karolina gick in, kikade runt och så kom det fram en engelsk tjej som hälsade oss välkomna och pratade lite med oss. I baren, där jag antar att det vanligtvis serveras alkoholhaltiga drycker, var det nu försäljning av böcker, cd med mera. När klockan närmade sig fem kom det fler och fler människor. Jag och Karolina gick in och satte oss på första raden på balkongen - perfekt! Mötet började, och vi fick vara med om ännu en mäktig upplevelse! Det var grymt häftigt att få vara med på ett möte med Hillsong, det händer ju lixom inte varje dag, och dessutom på en sådan stor teater! Efter mötet fortsatte vi att strosa runt i stan, hittade ett café där vi slog oss ner och vilade våra trötta fötter. På vägen hem tog vi ännu en runda i parkerna, man kan ju aldrig få för mycket av grönskande oaser, fåglar, vatten, träd och blommor.

På måndagen packade vi våra väskor, checkade ut och gick på jakt efter Jelly Belly Beans - som jag lovat Karoline att jag skulle köpa till henne. Vi fann en förpackning på Sainsbury’s och sedan åkte vi in mot centrum. Gick över en av alla broar och kikade på vår vän Ben en gång till. Efter lite funderande på vad vi skulle hitta på härnäst, kom vi fram till att vi skulle ta oss en tripp upp till Camden Town. Vilket ställe! Haha, det var så coolt. Vi vandrade runt på de olika marknaderna, tittade på folk och alla lustiga hus som var utsmyckade med både det ena och det andra. Perfekt väder var det också. Innan det bar iväg till flygplatsen hann vi med en sväng in till city igen. På kvällen lyfte planet, och vi landade på Säve flygplats strax innan 21-tiden. Och snipp snapp slut så var resan slut.

Här ute i Sandvik är det lugnt och skönt just nu. Kvällssolen lyser med sina ljumma strålar, vassen vajar i den svaga havsbrisen och skön musik strömmar från datorn i arbetsrummet. Jag, Karoline och Luddekatt är ensamma hemma. Linnea jobbar och sover hemma hos mig. Pappa och mamma befinner sig i Köpenhamn. Mamma fyller 50 år om ett par veckor, och resan är pappas födelsedagspresent. Mamma var helt ovetandes om resan, så när jag kom hem i måndags kväll fick hon en rejäl överraskning och det var bara att packa väskan. I tisdags morse körde jag dem till Amhult, där de tog bussen in till Göteborg för att sedan åka vidare med tåget söderut. De kommer hem imorgon kväll, och jag får leka chaufför igen. Fast den här gången måste jag köra in till stan och hämta upp dem. Enda anledningen till att jag vill att de ska komma hem är för att jag vill ha tillgång till min mors mobilladdare... mitt batteri i mobilen dog igår eftermiddag, min laddare ligger typiskt nog hemma hos mig och Linnea glömde naturligtvis ta den med sig hit igår kväll efter att hon varit hos Karl. Haha, det är verkligen skillnad på att ha mobilen avstängd av egen vilja och att den stänger av sig själv på grund av batteribrist mitt framför ögonen på en...

På fredag är det dags för marknaden i Kungälv. I år ska Maria följa med oss, och Elin har pratat om att kanske hänga på hon också. Så kanske det blir lite teckenspråkssnack - det vore ju trevligt värre ;) Och så hoppas jag på att få träffa min älskade Therese, som jag saknar något så enormt mycket - vännen, jag tycker allt att ni valt en väldigt dum dag att städa stallet på!

Och till sist en sorglig sak. All luft gick ur mig tidigare ikväll. Tomas har nu gått bort. Han var med om en olycka för en månad sedan och har legat i koma i en respirator sedan dess. Tomas blev ett år äldre än min syster Karoline - världen är grym ibland. Och det känns bara helt fel, konstigt, orättvist. Jag förstår inte Guds vägar, varför var det meningen att han skulle sluta andas nu? Han hade ju hela livet framför sig. Vila i frid...


Fler bilder från Londonresan kommer inom kort läggas upp här

Havsluft och ordmagi (and London here we come!)

Det är ju dags att bli internationell nu när man ska ut i världen ;)



Åh, det är riktigt härligt att vara ledig. Jag njuter av havsluft, plockar hallon och längtar till imorgon, då jag och Karolina åker till London! Jag läser Pestens tid, och kan knappt slita mig från Stephen Kings ordmagi.

I tisdags kväll blev det tjöt, allsång och engelska mordgåtor a la kommissarie Barnaby tillsammans med Karolina och Caroline - jag har typ världens bästa vänner. Jag har träffat sötaste Alexandra, vi trotsade regngudarna och promenerade i Slottsskogen. Vi pratade och pratade och pratade, och innan det var dags att säga adjö hann vi med en sväng i Haga också - vilken underbar dag och vilken underbart go tjej! Och för första gången i världshistorien har heela min familj varit på bio tillsammans, vi såg Mamma Mia och det var en sådan där riktig glädjefilm som spred lycka och solsken i hela biosalongen.

Jag läser finaste Saras resedagbok, hon befinner sig på Grönland och sommarjobbar. Förra tisdagen intervjuades hon i radion. Eftersom jag jobbade så missade jag livesändningen, men tur att den finns kvar på SR:s hemsida - här! Jag lyssnade häromdagen och det var härligt att höra hennes röst igen! Saknar dig vännen.

Haha, snacka om att jag verkligen tagit mig ledigt de här dagarna. Jag har ju inte ens bäddat min säng. Eller min och min, för tillfället är det lite huller om buller i sängvärlden. Linnea har sovit några nätter hemma hos mig, jag sover i Karolines säng och Karoline i bäddsoffan inne i arbetsrummet... jag brukar ju sova i arbetsrummet, men eftersom Karoline sitter vid datorn ända in på småtimmarna så är det liite svårt för mig att sova där inne - hon har nämligen inte förstått att det är meningen att man ska sova under natten :P

Hallon på strå (och mardrömmar kan vara läskiga)

She never slows down, she doesn't know why but she knows that when
she’s all alone feels like its all coming down
She won't turn around, the shadows are long and she fears if she cries
that first tear the tears will not stop raining down

So stand in the rain
Stand your ground
Stand up when its all crashing down
You stand through the pain
You won't drown
And one day what’s lost can be found
You stand in the rain


The Superchick - Stand in the rain



Förra helgen plockade jag hallon på strå ~ ett till mig och ett till Karoline. Vi badade ute på Krossholmen och jag skruvade ihop de nya trädgårdsmöblerna. Jag var på Carolines 25-årsfest och ute på Hönökonferensen med mina fina vänner.


Veckorna går i ultrarapid. Jag vill stoppa tiden - någon som vill hjälpa mig att fundera ut hur det skulle kunna gå till? Den här veckan har jag träffat Jenny och i tisdags kväll tittade jag och Caroline på allsången och Morden i Midsomer hemma hos mig. I torsdags var det sex år sedan mormor gick bort och så var typ fredag den 13:e för mig, eller i alla fall för min stackars tår. Det började med att jag slog i foten på kanten av mitt skåp i omklädningsrummet, vilket resulterade i att jag numera inte har någon nagel på tån bredvid lilltån - och jag lovar, det sa ajajaj. På eftermiddagen öppnar jag dörren till förrådet, och då är min stortå i vägen och vad tror ni händer? Jo, nageln spricker. När jag sedan tar ut min cykel genom porten lyckas jag återigen ha stortån på fel plats, och cykelstödet skapar en fin blodblåsa - alldeles bredvid den redan spruckna nageln. Jag är nog världens klantigaste människa! Eller så beror det helt enkelt på att mina tankar var på annat håll hela dagen lång.



Narniapremiär (och typ en miljon kanelbullar)

I've got my memories, always inside of me
But I can't go back, back to how it was
I believe now, I've come too far
No I can't go back, back to how it was
Created for a place , I've never known

This is home
Now I'm finally where I belong, where I belong
Yeah, this is home
I've been searching for a place of my own
Now I've found it
Maybe this is home, yeah this is home

Switchfoot - This is home
(Narnia: Prins Caspian soundtrack)


Narnia ~ Magnifikt. Storslaget. Fantastiskt.
Jag mötte upp Linnea vid Lilla Bommen, och så gick vi bort till hennes bil som hon parkerat på Gullbergskajen. Vi körde till Heden, parkerade bilen och strax innan halv åtta igår kväll träffade vi Marina, Mattias, Jacob och Viktor borta vid Bergakungen. Vi klev in i den stora biosalongen, letade upp våra perfekta platser och sen var det en evighetsväntan genom all reklam. Till slut började äntligen filmen och åh! Det var helt underbart och jag njöt så där magiskt i två timmar och tjugofyra minuter. Nu är det bara att vänta till 2010, då Kung Caspian och skeppet Gryningen har premiär. ;)

I söndags kväll hade jag en SMS-konversation med Peter i min klass:
Peter: Tjena! Fan va Switchfoot är grymma!
Hanna: Ja, jag vet! De har ju gjort soundtracket till Narnia!
Peter: Ja! Riktigt bra! Jag lyssnar på den låten nu!
Hanna: Aha! Jag har lyssnat på den låten massor det senaste ;)

Och apropå musik. I tisdags var det ett år sedan jag och Karoline var på Pier Pressure - en underbar dag fylld med massor av brabrabra musik av Blindside, Billy Talent, Finley, Mando Diao, Avril Lavigne, The Sounds, MCR med flera med flera. Idag är det tre år sedan jag och Karoline var på Green Days konsert i Scandinavium - memories, lovely memories. Det har ju varit några musikfestivaler här i stan det senaste. Förra torsdagen, efter jobbet, stod jag en stund på bron och tjuvlyssnade på Tiger Army - inget band jag hört tidigare. Neverstore och The Used skulle spela på close up-scenen, så det var ju ingen idé att ens försöka höra dem senare på kvällen. På fredagen var det Sabaton som spelade när jag cyklade hemåt. Söta Jannike sms:ade i lördags och frågade om jag tyckte om hårdrock. Javisst, svarade jag. Då skrev hon att hon jobbade på Metaltown och kunde fixa in mig om jag ville. Jag hade ju faktiskt en liten tanke på att gå till brofästet när Hardcore Superstar, Nightwish och In Flames spelade... men eftersom jag var helt utslagen av en retlig förkylning, så blev det inget med det. Typiskt!

Och apropå förkylning. Asså. Det här är inte klokt, än mindre roligt. Jag har åkt på öroninflammation igen, den fjärde bara i år! Förstår ni hur man lyckas med det? Det gör då inte jag i alla fall.

Idag har vi bakat typ en miljon kanelbullar på jobbet. Vi har även haft en vattenläcka i taket diskrummet. Förövrigt så har jag andaktsbekymmer. I fjol hade jag ju hand om andakten på jobbet i princip varje dag under fem veckors tid, och då var det inget problem att hitta på nya ämnen att reflektera kring. Den här sommaren känns det helt annorlunda, det känns lixom mest jobbigt. Och det trots att jag i år bara håller i andakten två dagar i veckan... Hm, lustigt det där.


RSS 2.0