Narnia soundtrack (och Londonresan är bokad)

Woho! Den 18 juli åker jag och Karolina till London!
Åh, det ska bli helt underbart
.
 

Helt plötsligt är det lördag igen, två veckors jobb (med en ledig dag) är över och jag säger puh! Veckorna rusar iväg och jag vill inte tänka på hur fort tiden går. Midsommarhelgen flög förbi.

I söndags var vi ett gäng som såg Sex and the city. Filmen var helt ok, men enlig min smak alldeles för låång. I veckan har jag träffat finaste Sara, som nu i sommar reser iväg till Grönland för att jobba. Och så ska hon dessutom göra resereportage för P3. Så coolt!

Jag hör hans ord i bakhuvudet: Du måste hitta knutarna, Hanna. Innan du kan gå vidare måste du lösa upp dem. Först då kan du finna alla svar. Men du kan inte göra det själv, det hoppas jag att du förstår. Du har två heltidsarbeten framför dig. Det är många som inte klarar det, men du är stark och jag vet att du klarar det. Du om någon klarar det. Du vet var du hamnar annars och dit vet jag att du inte vill. Eller hur? Har jag inte rätt? Du hade inte suttit här idag om du inte hade haft din envishet och inre styrka. Ta vara på de på rätt sätt.

Hm. Jo, så är det väl kanske. Han har väl rätt. Men jag är rädd och vet inte var jag ska börja. Jag är trött på att leta efter pusselbitar. Ibland önskar och drömmer jag att någon kunde servera alla saknade bitar på ett silverfat. Tänk om man kunde vakna upp en morgon och upptäcka att är allt brabrabra. Jag vill ju det, att det ska vara bra. Men resan dit, jag känner mig svag och jag orkar inte. Vägen är alldeles på tok för snårig och ojämn och krokig.

Nu är det inte många dagar kvar till Narnia: Prins Caspian.
På onsdag är det dags och Switchfoot har gjort soundtracket. Lyssna här!

Fotbollskvällar (och sommarläsning a la Stephen King)

( Det här är något av det vackraste jag läst på länge )
 

Någon som sett TV-programmet Grotesco? Jag blev tipsad om att gå in på svt:s hemsida och kika på programmet, vilket jag ju såklart gjorde. Hehe, slutet var ju helt klart bäst! Titta här!! Per Andersson är ju bara så bra. Och tänk att jag för tio år sedan, då vi var på teaterfestival i Åmål, spöade honom i biljard. Det var han mindre glad för, och därav hans fina min på fotot :P Med på fotot är även Martin och Anna.

Jag var hemma en sväng hos Karl häromdagen. Karl har ett helt bibliotek med Stephen King böcker, och jag lånade tre tjocka King-böcker av honom - Pestens tid, Knackarna och Talismanen. Nu har jag alltså en härlig sommarläsning att se fram emot! Jag har dessutom träffat Anna - hon utan H på magen. Att det är jag som är hon med H på magen, ja det kunde ni kanske räkna ut själva. Det var verkligen på tiden, för vi har inte träffats på evigheter. Eller evighet är väl att ta i. Sist vi sågs var på Annas födelsedag för två år sedan, så det blir väl en halv evighet. Sedan dess har vi bara haft sporadisk kontakt via sms och internet. Och detta trots att vi typ bodde grannar i Backa och trots att vi typ bor grannar nu när vi bor på den rätta sidan av Hisingen. Men en tisdagsmorgon, det sista veckan i skolan, var jag sen på grund av en liten incident och jag hann inte promenera ner till backaplan. Jag kliver på spårvagnen och hör någon som ropar Hanna! Och jag ser Anna, min kära gamla teatervän, som kommer gående emot mig. Hjälp vad glad jag blev! Vi bestämde att vi skulle ses en dag, och nu har vi alltså träffats och typ tagit igen all förlorad tid. Anna kläckte nyheten att hon ska ha barn i november! Och sen pratade vi såklart om gamla teaterminnen, och att vi borde samla ihop hela gänget igen - vi teaterstollar från Torslanda.

Och så här i EM-tider tänkte jag ge er en tillbakablick till fotbolls-EM i Portugal 2004. Då befann jag mig på evangelisationsresa i Slovakien, tillsammans med ett glatt gäng från Smyrnakyrkan. Det var den 18:e juni, med andra ord exakt fyra år sedan. På dagen besökte vi ett barnhem, och på eftermiddag/kväll var vi i en park och evangeliserade. Vi körde vårt vanliga schema, med sång, två olika drama och pratade med massa människor. Och sedan stressade vi hemåt, för att hinna se matchen mellan Sverige och Italien. Nu sitter vi inne på Beltons rum (han var den enda av oss som hade TV på rummet). Det är jag, Ravi, Marcus, Rebeckha, Andreas, Berg, Camilla och Belton. Matchen drar igång, och vi sitter där framför en liiiten svartvit TV-apparat med slovakiska kommentatorer. Vi förstår inte så mycket av vad som sägs och vi har ibland svårt att se vilka spelare som tillhör respektive lag, men vi har det mysigt och spännigen är på topp! Jag minns att italienarna hade gjort ett mål i första halvlek och när det nu bara återstår några minuter av matchen står det fortfarande 1-0. Då ger Rebeckha och Andreas upp, säger god natt och går ut ur rummet. Det är då det händer. Zlatans klack. MÅÅÅL!! Vi skriker och jublar av glädje. Och Rebeckha och Andreas sliter upp dörren, kommer inspringande och tror att vi bara skämtar med dem. Men icke. Memories, memories.


EM-fotboll (och månskenspromenad ut på klipporna)

I can't do anything without You
You give me strength to do anything
I can't be everything I try to
You saved me from the everything
I couldn't be

It doesn't mean anything
Without You here with me
And I can try to justify
But I still need You here with me


Plumb - Here with me


I tisdags eftermiddag kom Fredrik hem till mig, vi kollade på fotbollsmatchen mellan Ryssland och Spanien. Sedan åkte vi hem till Sigge och såg Sveriges match mot Grekland tillsammans med 17 andra trevliga människor. Under matchen spanade vi lite efter Marcus, Martin (Marcus tvillingbror), Pernilla och Josefin som befann sig någonstans i publikhavet på arenan där nere i Salzburg, dock utan att finna några välkända ansikten. Två mål till Sverige, glädjeskrik ur våra strupar och ja, det var såklart en riktigt härlig kväll! Imorgon är det dags för nästa match, mot Spanien, och den ska ses tillsammans med Fredrik och Jacob (och kanske någon mer). Men var vi ska se matchen, det är dock inte bestämt ännu.

Igår kväll vid halv tolv tiden blev det en månskenspromenad ut till Krossholmen. Men måsarna dök efter mig, så vistelsen där ute på klipporna blev ganska kort. Hm… satt jag nära ett bo med fågelungar, eller vad? Imorse droppade det lite från himlen, men det skulle behövas mycket mycket mer. Gräsmattorna är sönderbrända och björkarna har fått en gulare nyans. Kanske inte så kontigt då det inte regnat på en och en halv månad, ja sist det regnade var första maj.

Ett tips på en bra fotbollsblogg, Ingo Söderlunds blogg, fotboll-Ingo. Ingo skriver om livet, tron och fotbollen. Jag har tipsat om hans blogg förut, typ till VM 2006, men jag tror nog att de flesta har glömt bort det. Haha. Och här finns förresten en artikel med en intervju med Peter i min klass, handlar om vår utbildning och publicerades i GP i slutet av maj.

Sommarlov (och Narniabiljetter är köpta)

Yees. Narniabiljetterna är köpta!
Till premiärdagen, naturligtvis (något annat är lixom inte att tänka på). Vi blir ett gäng på sex personer och nu är det bara att väntaväntavänta tills klockan blir halv åtta på kvällen den 2:a juli.
 
 
Ni är de bästa som finns på den här jorden. Utan er vore livet inte värt att levas.
Och ibland tror jag att ni känner mig bättre än vad jag själv gör.


Hela eftermiddagen och kvällen har spenderats med Karolina och Caroline - mina stjärnor, jag saknar er redan. Nu är jag hemma, kan andas ut och säga puh! För nu är de fyra första arbetsdagarna på frälsis avklarade. Mina händer luktar lök och jag är trötttrötttrött. Det ska bli skönt med några dagars ledighet innan allt jobb drar igång på allvar igen. Även om det är mycket att göra på jobbet så har det faktiskt varit ganska stillsamt de senaste dagarna, värmen påverkar gubbarna och de håller sig lugna och fina. I fredags morse när E kom till jobbet märkte jag direkt att något inte stämde, han var helt nere under isen. Så jag har haft peptalk med honom stup i kvarten. Och A är död, det blev en överdos för mycket för hans kropp och I hittade honom i hans säng förra veckan.

Händer gör inte som du vill. Händer gör som de gör
. Den texten stod på ett litet blått kort som vi fick av våra lärare på avslutningen i torsdags. Vi samlades hela klassen plus våra lärare och åt frukost tillsammans i matsalen på skolan, och sedan var själva avslutningen ute i Mikklagård. Nu är det alltså sommarlov. Jag vet inte riktigt hur jag lyckats ta mig igenom den här terminen i skolan, men det har gått och det är ett mirakel i sig. Jag har gjort det jag ska, klarat delmål fyra och kommit in på tolk. Kanske borde jag inse att jag inte är värdelös, utan att jag faktiskt kan något. Men jag vet inte. Det känns inte så. Men en sak vet jag. Det finns en kraft inom mig som ger mig den styrkan jag behöver för att klara av vardagen. Det finns en större och starkare famn som lyfter upp mig de dagar jag inte själv orkar gå. Tack gode Gud. Tack gode Gud.


Helgens äventyr (och två majbarn med gröna ögon)

Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.

Jesaja 9:2

image384
 
Den allra sista dagen i maj fick vi äntligen möjlighet att krama om varandra och se in i varandras ögon på riktigt. Vi är systersjälar, äkta majbarn med gröna ögon. Vi är skrämmande lika i många avseenden, vi har ett gemensamt förflutet och delar samma livserfarenheter. Och vi är överlevare, som vandrar samma väg, stävar mot samma mål, samma dröm.



Och igår. Jag träffade underbara Lisa. Vi gick bort till Haga, satte oss på ett café, drack iskall Ramlösa och pratadepratadepratade. Efter fem års pratande över internet, sms och telefon fick vi äntligen sitta sådär, ögon mot ögon, och prata på riktigt. Sedan gick vi till parken vid kanalen och knäppte massa kort. Efter två och en halv timme följde jag Lisa bort till Liseberg, och när det var dags att säga adjö och ge varandra en hejdåkram, ja då ville jag inte släppa taget. När jag sedan kom ut till Sandvik vid tjugo över fem hade det redan dykt upp en hel del människor. Det var ju grillparty för att fira Linneas examen! Vi hade fixat långbord på strandängen nere vid viken, och det var mysigt värre. Hela kvällen tillbringades där nere vid vattnet, det vill säga ända fram tills att myggen började äta på folk. Jag vet inte hur många det var som kom, men det var många och när de sista hade åkt satt vi hela familjen plus Karl i vardagsrummet och typ pustade ut och pratade om allt mellan himmel och jord. Haha, jag undrar när det hände senast, att hela familjen var samlad på det viset?


 
Pst. Imorgon är det en månad kvar till Narnia: Prins Caspian.

RSS 2.0