Ichtysfisk (och jag är borttappad i höstens mörker)

Jag har försvunnit ur min riktiga värld
ut ur mina riktiga ögon

- Robert Smith -


Äntligen! En liten ichtysfisk pryder numera min högra skuldra - jag är så nöjd så nöjd! Min kära vän Sara och min syster Karoline var med mig på City Tattoo - tack för trevligt sällskap! Och för er som inte vet vad en Ichtysfisk är för något så kommer här lite information: Ichtys betyder fisk på grekiska och är en gammal kristen symbol. Ichtys bildas av initialerna till orden Iesous Christos Theou Yios Soter, som betyder Jesus Kristus, Guds son, Frälsare. De första kristna använde fisken som ett hemligt igenkänningstecken. Om någon ritade en fisk i sanden, så visste andra som såg tecknet att det fanns en troende där. Ichtyssymbolen användes mycket under det första århundradet då det var dödsstraff för dem som bekände sig till den kristna tron.

Det första Sara berättade för mig när vi träffades igår var att hennes artikel om rättspsyk ska publiceras i östgötakorren den 5:e december! Det var en riktigt glädjande nyhet - jag är såå glad för din skull vännen.
När jag och Sara träffas har vi alltid hur mycket som helst att prata om, och det blir alltid ett djupdyk ner i ämnet psykiatrin. Det är kanske inte så konstigt då det är något som vi båda två har erfarenheter och minnen från. Vi vet hur psykiatrin fungerar, och hur dåligt ställt det är med den i hela Sverige. Igår samtalade vi bland annat om våra minnen från tiden som ligger bakom oss, och det är så skönt att prata med någon som verkligen förstår. Det behövs lixom inga förklaringar, utan det räcker att säga ett ynka litet ord så förstår den andra vad man menar.


Novembertröskeln (och alla dessa minnen)

 På sista tiden har jag tänkt på att ta risker
och hur det gäller att övervinna sin rädsla.
För varje gång man tar en stor risk i livet,
oberoende av hur det går,
så är man glad att man tog den.
- JD, Scrubs -


Som vanligt rusar tiden från mig och jag hamnar på efterkälken. Men så blir det när man aldrig tar det lugnt utan rusar på i 120 km/timmen från morgon till kväll - jag kan inte ta det lugnt, det går bara inte! I måndags var vi iväg till Ullared tillsammans med ett gäng brukare från FSDB, där vår uppgift var att ledsaga och syntolka. Det var en upplevelse - minst sagt.
 

Föresten, titta på de här:
> Uppdrag Granskning - Tio år efter branden
> Efter 15 år helvete - nu hjälper hon andra

RSS 2.0