September Colours (och kommer det någonsin kännas normalt?)

The day reminds me of You
The night hides Your truth

The earth is a voice, speaking to You
Take all this pride and leave it behind
Because one day it ends, one day we die
Believe what you will, that is your right
But I choose to win, I choose to fight
Creed - Weathered


En vecka i Sandvik (och det står 1-0)

Real heroes doesn’t hide in the shadows
- Smallville -
 


Det som började med lite halsont på torsdagsmorgonen förra veckan hade i lördags utvecklats till en rejäl förkylning samt lite feber - med andra ord sådär lagom synkroniserat med Anna och Andreas bröllop ute på Vrångö. Men det var fint ändå, och Anna och Andreas var ett av de vackraste brudpar jag någonsin skådat.

Den här veckan tillbringar jag ute i Sandvik tillsammans med Linnea. Föräldrarna, Karoline och Lindgrens är iväg på Rhodos, och anländer inte här hemma förrän natten till måndag. Anna, som nu är hemma från Taizé, har joinat oss och sovit över här ute. Vi har tittat på en hel massa avsnitt av Scrubs, bakat bröd och lyssnat på en av mina gamla lovsångsskivor. Härligt härligt!

Tidigare i veckan satt Jannike i klassrummet och läste Metro, jag satt bredvid henne och helt plötsligt råkar mina ögon läsa horoskopet i tidningen. Horoskop är inte min grej, jag tycker helt enkelt inte om det. Men hej o hå, mer sant kunde det ju knappast bli. Det stod så här: Det tycks äntligen vara dags för dig att ta itu med något du gång på gång skjutit på framtiden.





RSS 2.0