I denna natt blir världen ny (och mitt hjärta ler)

I denna natt blir världen ny
Det händer i en avstängd by
Och åter ser vi mörkret fly
När himlen öppnar sig
- Erik Hillestad -


Kvällen före julafton. Familjen är samlad i ett land igen - Pappa är hemma från Indienland och Linnea är äntligen tillbaka från Afrikaland (där hon hälsat på de här två söta töserna). Julgranen är klädd i glitter och röda kulor, klapparna är inslagna, julmusik strömmar ur stereons högtalare och snön ligger vit utanför fönstrena. Nu sitter jag här i köket i Sandvik och håller ett öga på risgrynsgröten som står och puttrar på spisen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta de senaste dagarna. Det räcker med ett ord: Underbart. Eller för att använda Edmunds ord i sista kapitlet i Häxan och Lejonet: Det är som i en dröm, eller i en dröm om en dröm. Jag är varm inombords och mitt hjärta ler. Dagens ord: Saknad. Och jag längtar tills vi ses igen efter nyår - jag längtar efter att få krama om honom och se in i hans snälla, varma ögon.


God jul kära vänner!

Mardrömmarna (och ett ljus i natten)

All I see inside is a longing for something that's outside
This understanding of the sun breaking open
And it shines over me, shines over me
- Disciple -




Nätterna är mörka, men det brinner ett litet ljus - ett ljus som sprider hopp och små leenden i mörkret.

Narnias magiska värld (och 365 dagar kvar)

För mig är det nästan ett rättesnöre att en barnbok
som bara kan uppskattas av barn är en dålig barnbok.

- CS Lewis -

 


Julafton 1991. Jag är åtta år gammal och får en bok av min farbror. Jag började läsa. Och fastnade direkt.  Boken i fråga heter Häxan och lejonet - andra boken i CS Lewis serie om landet Narnia. Jag var helt uppslukad av den underbara boken och var tvungen att läsa resten av böckerna i serien på en gång. Ni kan ju gissa vem som hängde på låset när biblioteket öppnade igen efter jul...

Jag har sedan barnsben älskat fantasy, och som ni förstår var Narnia-böckerna min allra första stora läsupplevelse. Under årens lopp har jag läst dem om och om igen, och trots att jag i princip kan dem utantill så läser dem fortfarande. Jag fascineras av den där andra världen; en värld där djuren kan tala och som är fylld av egendomliga varelser och magi. När jag var barn tänkte jag inte alls på det kristna budskapet i böckerna - eller nja, liknelsen mellan Aslan och Jesus i Häxan och Lejonet var väl ganska uppenbar även i mina barnaögon. Man kan säga att Narnia är Bibeln i miniformat, från första mosebok till Johannes Uppenbarelse. I den första boken, Min morbror Trollkarlen (som Lewis faktiskt skrev näst sist), får  Polly och Digory uppleva när Aslan med sin vackra sång skapar Narnia. När Aslan sedan befaller sin skapelse att börja leva sjunger han så här: Narnia, Narnia, Narnia, vakna. Älska. Tänk. Tala. Var vandrande träd. Var talande djur. Var gudomligt vatten. Lewis har beskrivit Narnias skapelse så otroligt vackert att jag får gåshud på armarna. Det är sagolik, förtrollande och en ren njutning för läsögat. I Häxan och Lejonet (den andra boken i serien, men som Lewis skrev först) offrar Aslan sitt liv för att rädda Edmunds liv, precis som Jesus offrade sitt liv för att rädda oss. Aslan återuppstår och ondskan besegras. I samtliga böcker förs en kamp mellan det onda och det goda. I den sista boken, Sista Striden, går världen under och Aslan skapar ett nytt Narnia. I det nya Narnia existerar ingen ondska.

Fantasy är en perfekt tillflykt då man vill komma bort från den värld vi lever i. Redan som barn flydde in i Narnias drömvärld. I Narnia visste jag att det goda alltid segrade över det onda och där kunde mina plågoandar inte komma åt mig. Och jag drömde om att få dansa tillsammans med fauner, dryader och nayader på den stora ängen i månskenet. Så är det än idag. Har jag en dålig dag så flyr jag väldigt gärna in i ett fantasiland - antingen i bokform eller i filmens värld. Det är en räddning, en tröst, en hjälp att koppla bort kaoset inuti. Även om det kanske inte alltid får mig att må bättre, så är det just det att få se något annat - en annan värld, en annan verklighet.

Men det är inte bara Narnia-böckerna som ligger mig varmt om hjärtat. Jag älskar Tolkiens Sagan om ringen, Rowlings Harry Potter, Stephen Kings alla fantastiska böcker (de kanske inte räknas in i fantasy-genren, men de är fyllda av övernaturliga ting) och CS Lewis science fiction-trilogi - Utflykt från tyst planet, Perelandra och Vredens tid. Nu under hösten har jag fullständigt slukat Stephenie Meyers Twilight-serie. Min mormors favoritbok var Liftarens guide till Galaxen. Hon läste den varje sommar ute på landet, men det var inte förrän efter hennes bortgång sommaren 2002 som jag fick för mig att läsa den. Numera finns min mormors exemplar av Douglas Adams rymdäventyr i min bokhylla. Och vet ni vad? Jag älskar den!

Till min stora glädje har många av mina favoritböcker blivit filmatiserade. I december 2005 var jag och min vän Caroline och såg Häxan och Lejonet på bio. Det var helt fantastiskt. Underbart. Mäktigt. En av mina favoritscener är när Lucy besöker Narnia allra första gången och träffar faunen Tumnus - scenen är så söt att jag får tårar i ögonen. De senaste åren har jag varit på den ena premiären efter den andra. För några veckor sedan missade jag tyvärr premiären av New Moon, men i söndags fick jag äntligen se den tillsammans med Lisa. Snart är det år 2010, och det är ett riktigt härligt filmår! 5 mars har Alice i Underlandet premiär och 30 juni har Eclipse premiär. 19 november är det dags för första delen av Harry Potter and the Deathly Hallows. Om exakt ett år har Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader premiär. Idag startar jag nedräkningen och i väntan på att få se filmen lyssnar jag på Toby Macs New World.

I've seen a new world like nothing before
Just step through the door right into a new world
Into Narnia



Bilder från NarniaWeb.

Moderatorsträff (och Billy Talent)

LÄS >> Självskadande patienter inom den rättspsykiatriska vården



Vi ska gå på Billy Talent i februari!

Just nu ser jag tillbaka på en riktigt riktigt go helg. Adventsgudstjänst i en fullsatt Smyrnakyrka, träffa underbara vänner, mys, tjöt och levande ljus. Och dessutom hade vi i lördags en mycket givande moderatrorsträff här i Göteborg. Det var vi som arbetar som moderatorer på forumet och samtliga ur SHEDO:s styrelse, och diskussionerna handlade om hur vi ska utveckla och stärka forumets friskhetsinriktning. Jag är bara så innerligt tacksam över att jag får vara en del av det här härliga gänget och arbetet kring SHEDO och Zebraforum.

RSS 2.0