Blåsippor (och hällmålningar)

Trapped between this life and the light
I just can't figure out, how to make it right
A thousand times before
I've wondered if there's something more
- Creed -



Jag är uppväxt i Torslanda och har som barn varit bortskämd med att ha nära till både havet och naturen. Skogen fanns bakom husknuten, åkrarna och ängarna fanns på andra sidan stora vägen och efter en kort cykeltur längs med små grusvägar kom man fram till havet och klipporna. Ungefär två kilometer från vårt gamla radhusområde finns ett stort naturreservat - Sillviks naturreservat.

Naturreservatet ligger på en stor snäckskalsbank och här finns många sällsynta och fridlysta växter och blommor, bland annat orkidéer, vildlin, spåtistel, gullviva och slåttergubbe. Och så här på våren blommar blåsipporna. De små blommorna breder ut sig och bildar stora blåa mattor över de små slätterna - det är så vackert att det nästan gör ont. När jag besöker området brukar jag klättra upp på klipporna, och där kan jag stå i evigheter och njuta av en fantastisk utsikt över havet och hela norra skärgården. Jag läste på den här sidan att området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden.

På en höjd i Tumlehed, i närheten av naturreservatet, finns hällmålningar från stenåldern. Bilderna är målade med järnockra och visar båtar, fiskar, hjortdjur och geometriska mönster som kan tolkas som vågor. Motiven tyder på att man levde i en fångstmiljö. Till skillnad från bronsålderns hällristningar är hällmålningar ofta placerade på branta stup. Hällmålningar är dessutom mycket ovanligare än hällristningar och finns främst i de norra delarna av Sverige. Läs mer om hällmålningar här.


Vårkänslor (och ett ögonblick i sänder)

The clouds are gone and now our souls can sing
Another song of hope is following
Stay so close, stay so close to me
Wave them high, spread your new lost wings
- Wrestling with Angels -



Efter en promenad uppe på Ramberget slår jag mig ner på en bänk i Keillers park. Där sitter jag och låter solstrålarna värma mitt bleka ansikte. Fåglarna kvittrar. Två småttingar tultar omkring på gräsmattan. Några barn från Rambergsskolan har rast, står i en ring och trixar med en fotboll. Tillsammans med en äldre herre spanar jag in en liten ekorre. På andra sidan parken skäller en hund och mitt hjärta rusar i 200 slag per minut. Människor promenerar på grusvägen. Krokusarna reser sina färggranna blad i rabatterna. Jag plockar fram min bok och njuter av vårvärmen i ett par timmar.

Och på kvällen åker vi ut till havet. Vandrar på stigar genom vasstrån, korsar sandstranden och hoppar runt på klippor. Vi sätter oss på bryggkanten och dinglar med benen. Kvällssolen glittrar på vattnet och våra lungor andas havsluft. Vi kryper längre bak på bryggan och lutar oss mot en bänk. En båt kör förbi. Premiärtur? Fiskmåsar flyger i skyn. Svanar guppar på vågorna. Jag håller hans hand i min, lutar huvudet mot hans axel, sluter mina ögon och lyssnar på vågorna som sakta slår mot klipporna.

Nu när det är vår, och sommaren är i antågande, kan jag leva i stunden. Här och nu. Ett ögonblick i sänder. Ljuset vinner över mörkret och depressionen går i dvala. Jag känner äkta lycka. Jag har en tro och ett hopp. Och jag har en kärlek. Det jag saknar är en gnutta mod. Men det viktigaste är nog ändå att jag faktiskt tror på att det kommer en vändpunkt. Att alla matmonster och hjärnspöken en dag i framtiden inte kommer störa mig något mer. Så just nu kanske det räcker med att leva på tron, hoppet och kärleken. Modet dyker väl upp när det är dags att ta nästa steg framåt.



In Wonderland (och naturen vaknar till liv)

I found myself in wonderland
Get back on my feet again
Is this real? Is this pretend?
I'll take a stand until the end
I, I'll get by, I'll survive
- Avril Lavigne -



Förra helgen var Sara, Therese och jag på bio och såg Alice in Wonderland. Jag hade sett fram emot att få se filmen länge länge. Jag är ett stort fan av Tim Burton, jag älskar i princip alla hans filmer. Johnny Depp är en av mina favoritskådespelare. Kombinationen Tim Burton och Johnny Depp kan alltså inte bli annat än superduperbra. Och ja, filmen var väl värd väntan. Det var en riktig Hanna-film. Jag satt i biosalongen med ögonen fastklistrade på filmduken. Magiska scener. Förtrollande vackert och färgrikt. Underbara skådespelare. Kort och gott: Jag njöt. I och med det biobesöket har filmåret 2010 dragit igång. Nu ser jag fram emot Eclipse, Harry Potter and the Deathly Hallows och Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader. Idag är det föresten 248 dagar kvar till Narnia...

Och nu är det vår. Äntligen! Krokusar och Snödroppar syns lite överallt. Igår, när jag och min älskade promenerade i Ljungkile, såg vi gröna blad som höll på att slå ut. Tänk, efter den här långa perioden av vinter, kyla och snö så börjar naturen återigen vakna till liv. Påskhelgens budskap handlar om nytt liv. Mörkret ger vika och ljuset växer sig allt starkare. När vi lyfter vår blickar upp mot himlen kan vi påminnas om det. Att det finns hopp. Att det finns liv. Och det mina vänner, det är helt fantastiskt.

RSS 2.0