10 figurer på ett papper (och hur är det möjligt?)

And I swear to God I´ll have found myself in the end
- 30 Seconds to Mars -


För ungefär två år sedan fick jag hos min sjukgymnast titta på ett A4-papper med 10 olika figurer på. Figurerna hade 10 olika kroppsformer, där nummer 10 hade den största kroppen. Min uppgift var att peka ut den figur som var mest lik min kroppsstorlek. Jag pekade någonstans mellan 6:an och 7:an. Sedan var det sjukgymnastens tur att peka på den figuren som motsvarade storleken på min kropp. När hon pekade mellan 2:an och 3:an blev jag så chockad att jag nästan trillade av stolen - jag fick inte ihop det i min hjärna för två år sedan och jag får inte ihop det nu heller. Hur är det möjligt att man kan se på sig själv med så skeva ögon?

Jag önskar att jag kunde känna mig tillfreds med mig själv och acceptera kroppen så som den ser ut. Jag önskar att jag kunde tycka om mig själv och förstå att jag är värdefull för den jag är. Men det kan jag inte. Inte ännu i alla fall. Varje gång jag tvingas kliva upp på den där förbannade sifferapparaten, så slås jag av ett misslyckande som inte är av den här världen. Varje gång jag motvilligt tittar mig själv i spegeln, så ser jag något jag absolut inte vill se.

Att jämföra fotografier från dåtiden med nutiden är ganska skrämmande - samtidigt gör det ont och skapar en hel del ångest. Det är först nu jag verkligen ser hur liten jag en gång i tiden var. Det är först nu jag verkligen förstår hur skev bilden av mig själv har varit. Men det mest skrämmande är nog ändå inte tanken på hur många kilon jag har gått upp i vikt, utan snarare tanken på att jag kan gå upp nästan lika många till och ändå räknas som normalviktig enligt BMI-systemet - det där systemet kommer jag nog aldrig få ihop i min hjärna.


Roadtrip (och norr om Polcirkeln)

En dag åkte vi ut på roadtrip. Vi körde nästan 60 mil och vi hann se och uppleva en hel del av norra Norrland.



Vi startade med Storforsen, Europas högsta obundna fors med en total fallhöjd på 82 meter. Hela forssträckan är fem kilometer, men det är de två sista kilometrarna, där fallhöjden är 60 meter, som är den riktiga Storforsen. I Storforsens naturreservat finns ett rikt växt- och djurliv, jättegrytor, vattenslipade hällar, vilda kanjoner och raviner. Jättegrytorna har bildats av en vattenvirvel som satt stenar i rotation och på så sätt gröpt ur berget.

Resan fortsatte norrut, vi passerade Polcirkeln och stannade i Jokkmokk. I Jokkmokk var vi först i Ájtte, ett fjäll- och samemuseum där man får kunskap om fjällen och den samiska urbefolkningen. Vi fick veta mer om Sápmi, Samernas land, som sträcker sig från norra Dalarna i söder till Ishavet i norr och från norska kusten i väster till Kolahalvön i öster. I Norden bor cirka 70 000 samer, varav 20 000 i Sverige. Från början var samerna jägare och fiskare, men sedan några hundra år tillbaka ägnar samerna sig åt renskötsel. Det samiska hantverket är tillverkat av naturprodukter - trä, horn och skinn.

Efter turen på museet gick vi en runda i Jokkmokks botaniska fjällträdgård. Trädgården ligger vid Kvarnbäcken och här finns mängder av växter och blommor som växer uppe på fjällen. Visste du till exempel att Isranunkel växer på 2370 meters höjd över havet och kan klara sig två år utan att smälta fram ur snön?

Vi drog vidare mot Gällivare och Dundret. Dundret är 823 meter högt och från västtoppen kan man se en tiondel av Sveriges yta. Vid klart väder kan man se Kebnekaise. Nedanför Dundret ligger Gällivare och Malmberget, men annars består utsikten av fjälltoppar, fjälltoppar och fjälltoppar... Dundret blev naturreservat 1970. Här finns cirka 200 olika växter, varav 30 är fjällväxter, bland annat fjällveronika, fjällgröna, lappspira, polarvide, ripbärsris, dvärgranunkel och fjällummer. Vi fann tusentals små Linnéor! Man kan också se fåglar, till exempel fjällripor, snösparvar och fjällpipare.



























 


Gammelstad (och världsarv)

En solig dag begav vi oss iväg på utflykt till Gammelstads kyrka och kyrkstad, som ligger knappt en mil utanför Luleå.


Gammelstads kyrka invigdes 1492 och är norra Sveriges största medeltidskyrka. Runt kyrkan ligger kyrkstaden med 450 rödmålade små kyrkstugor. De första kyrkstugorna byggdes på 1500-talet. Hur ofta man skulle gå på gudstjänst bestämdes av kyrkoplikten - hade man en mil till kyrkan skulle man gå på gudstjänst varje söndag och hade man två mil skulle man gå varannan söndag. Man behövde då någonstans att sova och kyrkstugorna byggdes. Kyrkstugorna är inte stora, men otroligt vackra. Fasaderna ska målas i äkta falu rödfärg och fönsterluckor, dörrar och knutar i vit linoljefärg. Eriks mormor och morfar äger en av de små stugorna. Nyckeln är gigantisk och inredningen gammaldags och mysig. Öppen spis, träsoffa, bord och ett sängskåp.

Kyrkstaden i Gammelstad fördes 1996 in på Unescos världsarvlista. Motiveringen löd så här: Gammelstads kyrkstad är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Den illustrerar på ett utomordentligt sätt anpassningen av traditionell stadsplanering till de speciella geografiska och klimatologiska förhållanden som råder i en svår naturmiljö.

Intill Gammelstads kyrkstad ligger Hägnan, Norrbottens enda friluftsmuseum, ett natur- och kulturmuseum med Norrbottensgårdar, stenladugård, loftbod, smedja och bagarstuga.

Lule Gammelstad fick stadsrättigheter 1621, men på grund av landhöjningen blev hamnen allt grundare och staden flyttades till sitt nuvarande läge 1649. Under en stor del av 1600-talet var Luleå två städer, Lule Nystad och Lule Gammelstad.




















Vill du läsa mer om Gammelstad och Gammelstads kyrkstad kan du göra det här.


Hälsningar från Norrbotten (och sköna dagar)

Jag befinner mig i Norrbotten. Eller rättare sagt i en fin röd sommarstuga utanför Luleå med utsikt över Bottenvikens skärgård. Vi har en skön tid här. Solen har strålat på oss och åskan har mullrat över oss. Vi har paddlat kanot, plockat åkerbär och blåbär, badat vid Niporna, gungat, åkt ut med båten till Bergön och Sandgrönnorna, ätit middag på Kaptensgården, köpt vildhallonsylt och sett Bröderna Karlsson på bio. Ett par utflykter har vi också hunnit med - Gammelstads kyrka och kyrkstad, samt roadtrip till Storforsen, Jokkmokk, Dundret och Gällivare.

















Jag har ingen bra täckning med det mobila bredbandet
så ni får veta mer om utflyktsmålen när jag är hemma igen.


RSS 2.0