The Dawn Treader (och längtan)

From the first moment when I heard Your name
Something in my heart came alive
You showed me love and no words could explain
A love with the power to open the door to a world I was made for
- Steven Curtis Chapman -



Idag är det 175 dagar kvar till världspremiären av Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader. Igår släpptes äntligen trailern till filmen och jag vet faktiskt inte hur många gånger jag kikade på den. Jag befann mig i ett lyckorus hela dagen lång, ända tills jag igår kväll läste att filmen har premiär på juldagen! Det kan inte vara möjligt! Världspremiären är den 10:e december, men vi här i Sverige måste alltså vänta på filmen i 16 extra dagar?! Säg att det inte är santfast å andra sidan, vad är 16 dagar jämfört med två och ett halvt år?

Kung Caspian och Skeppet Gryningen
är den femte boken i CS Lewis berättelse om landet Narnia. Boken har alltid varit en av mina två favoriter i serien - den andra är Häxan och Lejonet. Jag älskar alla sju böckerna, men de här två är de jag håller närmast hjärtat. Det är väl de två böcker som jag har läst allra flest gånger också... Åh, jag längtar!

Kära lilla lamm, sade Lucy, är det här vägen till Aslans rike? Inte för er, sade lammet.
För er finns vägen till Aslans rike i er egen värld. Va? sade Edmund. Finns det en väg till Aslans
rike från vår värld också? Det finns en väg till mitt rike från alla världar, sade lammet,
och ännu medan han talade mörknade hans snövita ull till guldbrunt och han växte
och han var Aslan själv, stor och väldig, och hans man strålade av ljus.



Längtar du till The Dawn Treader? Har du läst Narnia-serien?
Vilken är din favorit av de sju böckerna?





Bilder från Narniafans.com


Green Day (och studenttider)

Det är inga moln på himlen för att
Gud vill kunna se sitt favoritband spela

- Tré Cool (Green Day-trummisen) -



Jag kan inte sluta le.

Jag tänker på de dagar som just passerat och känner så mycket lycka. Lycka över att få se Eriks bror och min systers lycka när de tog studenten i torsdags och fredags. Lycka över kärlek, vänner och att vädret har visat sin allra bästa sida. Sommarvärmen har omgivit oss och solen har strålat från en klarblå himmel.

Och i lördags. Green Day. 28 000 fans på plats. Likaså kaninen. Publiken var med från början till slut och det var en härlig blandning av nya och gamla låtar. Hoppande och skrikande och falska toner. Det var helt fantastiskt! Underbart! Glädjerus! När favoriterna Basket Case och American Idiot spelades kokade Ullevi. Och självklart Good Riddance (Time of your life) som avslutande extranummer. Kort och gott, en storslagen fest i två timmar och fyrtio minuter.

Jag och Karoline var ju på Green Days konsert i Scandinavium sommaren 2005, en av de bästa konserter jag varit på och som fick fem fyrar av GP-recensenten, under rubriken Grönt ljus för Green Day. Nu blev det en fyr mindre men En jäkla fart och gemenskap. Men om du frågar mig så var lördagens konsert bättre än den i Scandinavium! Weeioo weeioo!


Miljontals syrener (och längtan till november...)

This is where everything must end
Light a candle for me
These patterns I must brake
I must be strong instead of runnin' away

- Mustasch -



Jag har aldrig sett Köpenhamn så vacker förut. Tillsammans med kärleken strosade jag på Ströget, åt glass i Nyhamn, njöt av solstrålar och andades in den ljuvliga doften av miljontals blommande syrener.

Sommaren är här och motivationen är tillbaka. Det tog några dagar att finna rätt fokus, men nu är jag mig själv igen. Var hade jag varit om jag inte hade haft min envishet och starka vilja? Dagarna fylls annars med allt möjligt. Studenter har firats och jag har sett Mustasch på Liseberg - och jag är fortfarande liite irriterad på mig själv att jag hade med mig min kamera men inget batteri!

Till sist. Minns ni mitt musikinlägg i vintras? Där skrev jag bland annat om mina drömkonserter. Och vet ni vad? Idag låg jag på en filt ute på gräsmattan, läser i min andra Bibel och lyssnar på Bandit Rock. Helt plötsligt säger dem att Alter Bridge ska spela på Trädgårn 3 november! Helt galet! Jag blev så glad att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Jag ville skrika av lycka, men låg istället bara kvar på filten och log för mig själv. Och ja, nu är en biljett naturligtvis bokad, betald och uthämtad.

Haha, jag trodde aldrig att jag skulle uttala följande fyra ord: Jag längtar till november!


RSS 2.0