Rättspsyk (och barns levnadsförhållanden)

Mitt hem finns i mitt hjärta
- Nils-Aslak Valkeapää -



Rättspsykiatriska regionkliniken (RPK) i Sundsvall har tagit emot patienter med självskadebeteende sedan början av 2000-talet och i dagsläget befinner sig elva patienter, som är vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), på RPK i Sundsvall. SHEDO, eller framför allt Sofia och Innie, har under det senaste året lagt ner mycket arbete kring rättspsyksfrågan och äntligen ger det resultat. RPK har kritiserats av socialstyrelsen, för att man använt vårdmetoder som tvångshandskar och isolering. Tvångshandskarna är numera förbjudna. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har varnat tre överläkare på RPK. Och tidigare i veckan nåddes jag av nyheten att RPK i Sundsvall beslutat att sluta med vård av patienter med självskadebeteende. Det är självklart mycket kvar att arbeta med, men det här är i alla fall ett steg i rätt riktning. Vill du läsa mer om RPK så rekommenderar jag Innie och Sofias bloggar. Du kan även läsa här, här, här och här.

Tidigare i veckan publicerade Statistiska centralbyrån, SCB, sin årliga undersökning om barns levnadsförhållanden. I år handlade några av frågorna om barnens ekonomi och vad de äger, till exempel om de har ett eget rum, TV, mobil, dator etc. Resultatet visar att 90 procent har en egen cykel och 95 procent har egen mobil. Mer än hälften av barnen har en egen dator och 94 procent kan skaffa fram hundra kronor till ett spontant nöje. Datorn är viktig - hälften av barnen i undersökningen chattar, mailar och surfar minst en timme varje dag. Två av tre barn träffar kompisar på internet varje vecka. Vart tredje barn har dock inte råd att göra samma saker som sina vänner. Barn till ensamstående och barn i arbetarhushåll har sämre ekonomiska möjligheter. Fem av tio flickor i arbetarhushåll, och sju av tio pojkar i tjänstemannahushåll, har råd att köpa något som kompisarna har.

När jag läste artikeln och lyssnade på radioprogrammet blev jag nästan lite irriterad och började tänka tillbaka på min egen uppväxt. När jag var tio år var jag ute och lekte. Jag träffade vänner, spelade fotboll och klättrade i träd. Min första mobil fick jag när jag fyllde 17 år och gick på gymnasiet. Den första datorn köpte vi julen 1995, då jag var tolv år gammal, och internet hade vi inte förrän jag gick i nionde klass - och då fick vi vara uppkopplade en halvtimme per dag, efter klockan 18. En egen dator köpte jag strax innan jag flyttade hemifrån.

På ett sätt tycker jag det är ganska skrämmande siffror som framkommer i undersökningen. Självklart är det stor skillnad på att vara tio år 1993 respektive 2010. Vi vet ju alla att samhället och tekniken har förändrats mycket. Men min poäng är: Behöver man som tioåring en egen mobil, dator eller TV?

Kommentarer
Postat av: Johanna

Jag har en god vän vars dotter fyller tio år nu i dagarna och då ska hon få en mobiltelefon, det är bara det att hon är SIST i sin klass med att få en EGEN mobiltelefon - jag tycker det är hårresande! Att samhället har blivit så materiellt, att föräldrar går på knäna för att tillfredsställa sina barns materiella behov.



Precis som du så är jag uppvuxen bland trädkronorna, i lekparken och på fotbollsplanen. Egen mobil blev det i sena tonåren, och detsamma med dator. Och när jag var liten såg man på bompa en kvart varje kväll, det var den barn-tv som visades. Idag kan barnen se på tv dygnet runt om de så vill... Skrämmande...



Kram, kram!

2010-09-12 @ 19:14:50
URL: http://justnuochidag.wordpress.com/
Postat av: Elsa

Det var på tiden att sundsvall bestämde sig för det.

Men det är lite märkligt att det bara gäller sundsvall, det borde gälla alla rättspsyk..



Håller med dig om det där med dator och mobil. Men jag gissar att tiderna förändras, men jag skulle vilja påstå att egen cykel är viktigare än egen mobil.

Kram

2010-09-12 @ 19:15:47
URL: http://elsaingrid.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0