Svarta snöflingor
Kära C: Jag älskar dig. Jag saknar dig. Kämpa!
Snöflingorna är svarta
viskar du trött
genom nariga läppar
Ditt huvud vilar mot min axel
och jag önskar jag kunde se
bortom alla kulisser
där ditt leende, Sofie
fångas i sekunderna
och varje stjärnfall spräcker alla gränser
Vet du, Sofie
dina oskyldiga ögon
sliter mitt hjärta i stycken
då du undrar
Vad är det för mening?
Sofie,
jag vet mycket mer än du tror
och jag vet att
i dina drömmar
har nätterna inget slut
men försök se möjligheterna, Sofie
och tro på mina ord
då jag säger
att det alltid
gryr en ny morgondag
© Hanna Pilbom 2007
I månljuset söker jag dina bilder
Mormor,
ibland känns det som om alla stjärnor
har fallit ner
och jag kan inte längre låtsas
spela ett spel
där alla ord sipprar genom mina fingrar
Jag kan inte tyda
mina egna spegelbilder, mormor
och jag finner aldrig några svar
då jag ser djupt in
i mina gröna ögon
Månljuset faller i natten, mormor
och jag blickar ut över horisonten
ja, ännu längre bort
ty jag söker dina bilder
som jag vet
finns där ute
någonstans
och genom de tysta molnen
sänker sig en stilla doft
av gryning
en ny morgondag nalkas
och jag ber dig
håll min hand
i din
© Hanna Pilbom 2007
Frostnattens sånger
Frostnattens stjärnor
sjunger i magiska toner
om en fantasi
långt bortom havets rand
och jag viskar
miljontals fraser
från frostiga läppar
kan du höra,
kan du förstå?
Jag vill att du lyssnar
på mina ord
i stjärnornas närvaro
är du aldrig ensam
© Hanna Pilbom 2006
Platsen däremellan
jag drömmer om stjärnfall,
om en vacker
morgondag
om en vacker
morgondag
Långt bortom människors höjder,
där himlen tar vid
och genomskinliga solstrålar
vaknar till liv,
inbjuder horisonten
till en ny
verklighet
och jag försöker fånga
tystnaden
under
det mjuka vita
snötäcket
© Hanna Pilbom 2006
Diamantpärlor bakom dina ögonkast
( andas stjärnor )
Under fallande stjärnors sånger
i bitande frostnätter
står du likt en staty
på hallgolvet
medan jag
stänger ytterdörren
ty ditt eko
skriker
alltför hårt
mellan husväggarna
och jag rör vid din hand
i hopp om att du
ska bli medveten
om att diamantpärlor
är vid liv
bakom dina ögonkast
© Hanna Pilbom 2006
Perfektionens statyer
Det är vid de där tidpunkterna
då jag står barfota
på en främmande tågperrong
som du säger
med din sammetslena röst
det finns ingen tid att förlora
Och trots att jag mycket väl vet,
det bara är dina lögner
som invaderar min hjärna
åter igen
så vänder jag mig till dig
För du vet
att när jag skådar
perfektionens statyer
vänder jag aldrig ryggen
åt dig
igen
© Hanna Pilbom 2006
då jag står barfota
på en främmande tågperrong
som du säger
med din sammetslena röst
det finns ingen tid att förlora
Och trots att jag mycket väl vet,
det bara är dina lögner
som invaderar min hjärna
åter igen
så vänder jag mig till dig
För du vet
att när jag skådar
perfektionens statyer
vänder jag aldrig ryggen
åt dig
igen
© Hanna Pilbom 2006
Du lever i evigheten nu
När jag drömmer
om att få röra vid din hand
och känna dofter av liv
i dina andetag,
då jag i min ensamhet
tappar alla tårar
och inser
du har vandrat färdigt
och gatorna saknar liv
Dina ögon är stängda
för världen
men när jag skådar
ut i frostnatten
ser jag dina blickar
lysa lika klart
som stjärnorna
ty du lever i evigheten nu
© Hanna Pilbom 2006
om att få röra vid din hand
och känna dofter av liv
i dina andetag,
då jag i min ensamhet
tappar alla tårar
och inser
du har vandrat färdigt
och gatorna saknar liv
Dina ögon är stängda
för världen
men när jag skådar
ut i frostnatten
ser jag dina blickar
lysa lika klart
som stjärnorna
ty du lever i evigheten nu
© Hanna Pilbom 2006
Om blåbärsblåa färgavtryck
Du sa alltid åt mig
att plocka upp blåbären i naturen,
och du sa
de är ämnade
att lämna färgavtryck
i en gråsvart tillvaro
men vet du mormor,
jag griper inte bara blåbärens färg
utan jag fångar alltid
regnbågens alla skiftningar
och förvarar dem
precis som du sa
i mina ögons skattkammare
© Hanna Pilbom 2006
Leka med ord
På våra svenskalektioner håller vi på med svåra ord och i måndags fick vi i uppgift att sätta in orden från högskoleprovet i våras i en text. Alla 40 ord behövde inte vara med, men eftersom jag älskar att leka med orden så har jag med alla. Och Kalle (vår lärare) sa att om orden tog slut så fick vi även använda oss av de läkarord som vi gått igenom. Så jag gjorde en liten text med de orden också :)
Här nedan är resultaten.
Här nedan är resultaten.
Då du sufflerar tempererade moralkakor
Vi befinner oss i en skrymmande renässans
där du garvar och renderar och prånglar ut
figurativa hybrider
och du idkar
gång på gång
med hull och hår
att det går att popularisera sanskrit
Och jag inser att du inte är receptiv
att stadfästa dispositioner
utan gängse ingivelser
då du alltid
stöter på steck i räkningen
och handlägger ekvivalenser
om en otillräknelig dystopi
Du pratar företrädesvis
om terrakotta
och tillstår
att du inhöstar dialyser
var tredje dag
och för att få sitt lystmäte av invektiva ord
talar du om name-dropping
i en alienation
Men egentligen
sufflerar du tempererade moralkakor
och leker kollaboratör
på solida atoller
likt en tidningsanka
med skrikande tappningar
av gult grönt rött blått
på en förlegad pannå
© Hanna Pilbom 2006
där du garvar och renderar och prånglar ut
figurativa hybrider
och du idkar
gång på gång
med hull och hår
att det går att popularisera sanskrit
Och jag inser att du inte är receptiv
att stadfästa dispositioner
utan gängse ingivelser
då du alltid
stöter på steck i räkningen
och handlägger ekvivalenser
om en otillräknelig dystopi
Du pratar företrädesvis
om terrakotta
och tillstår
att du inhöstar dialyser
var tredje dag
och för att få sitt lystmäte av invektiva ord
talar du om name-dropping
i en alienation
Men egentligen
sufflerar du tempererade moralkakor
och leker kollaboratör
på solida atoller
likt en tidningsanka
med skrikande tappningar
av gult grönt rött blått
på en förlegad pannå
© Hanna Pilbom 2006
Kardiologens anamnes
Det är när kardiologen pratar om sina anamneser
och att alla artärer, vener och kapillärer
förgrenar till aortan
som min akillessena får kolik
och diafragman i min thorax
plötsligt angrips av både stafylokocker och streptokocker
och varje liten lob i min mjälte
skickar signaler till hjärnsubstansen mellan tinningarna
att hypofysen drabbats
av tuberkulos och bronkit
men det vet ju både du och jag
att det är en omöjlighet
ty tonsillerna
kan inte förväxlas med en sinuit
och du kan inte heller
svälta ut en poliosjuk placenta
© Hanna Pilbom 2006
och att alla artärer, vener och kapillärer
förgrenar till aortan
som min akillessena får kolik
och diafragman i min thorax
plötsligt angrips av både stafylokocker och streptokocker
och varje liten lob i min mjälte
skickar signaler till hjärnsubstansen mellan tinningarna
att hypofysen drabbats
av tuberkulos och bronkit
men det vet ju både du och jag
att det är en omöjlighet
ty tonsillerna
kan inte förväxlas med en sinuit
och du kan inte heller
svälta ut en poliosjuk placenta
© Hanna Pilbom 2006
Då höstvindarna viskar ditt namn
Mellan vågorna hör jag dina sånger,
ett eko av dödsmärkta ögonblick
då ljuset liksom dragit sig undan
till skuggorna i ödemarkens grottor
Du står mitt i havets brusningar,
jonglerar oavbrutet med ditt hjärta,
fram och tillbaka
runt runt
och lyssnar
på höstvindarna
som viskar ditt namn
© Hanna Pilbom 2006
Himmelskonstnär
utan att hitta hem
när alla siffror är för höga
och noll komma noll
är enda alternativet
och du andas glassplitter
genom ihåliga luftvägar
det är då
du skummar på fasaderna
utan att tränga igenom
till det meningsfulla
utan att hitta hem
till verklighetens sanningar
© H
och noll komma noll
är enda alternativet
och du andas glassplitter
genom ihåliga luftvägar
det är då
du skummar på fasaderna
utan att tränga igenom
till det meningsfulla
utan att hitta hem
till verklighetens sanningar
© H
. . . . .
Det här skrevs av en vän, till mig.
Och jag blir alldeles tårögd.
TACK.
Och jag blir alldeles tårögd.
TACK.
Hanna,
lova mig att du tar hand om dig
Att du behandlar dig själv
som jag skulle ha behandlat dig
Smek din kind ibland, Hanna
Med handen och inte med tåren
Smek den som jag skulle ha gjort
ömt, med fingertopparna
Titta på solnedgången i kväll
Sätt dig vid havet, Hanna
Skänk dig en afton i frid
och låt stjärnorna stråla ner på dig
Stråla tillbaka på dem, Hanna
© A
lova mig att du tar hand om dig
Att du behandlar dig själv
som jag skulle ha behandlat dig
Smek din kind ibland, Hanna
Med handen och inte med tåren
Smek den som jag skulle ha gjort
ömt, med fingertopparna
Titta på solnedgången i kväll
Sätt dig vid havet, Hanna
Skänk dig en afton i frid
och låt stjärnorna stråla ner på dig
Stråla tillbaka på dem, Hanna
© A
Sipprande ord
Det lilla barnet
djupt inuti
gråter och ropar och ber,
har en önskan
en längtan att bli sedd
och älskad
för den jag är
Svaren på frågorna
är tystlåtna
och hoppet har strömmat iväg
med vårregn och daggdroppar
och så står jag här igen
vid sidan av,
utanför drömmarna
där alla mina ord sipprar bort
ty vem kan älska mig
för den jag är?
© H
Det finns en plats
Det finns en plats
dit mina fötter ofta bär mig
och det är där jag kan ta
de där extra djupa andetagen
som behövs för att orka gå vidare.
Platsen är belägen uppe på Ramberget, i Keillers park. Det är sådär lugnt och fridfullt, med fågelkvitter i trädtopparna och ekorrar som springer runt runt runt. Nu är marken i skogen fullproppad av vitsippor, och snart snart snart kommer alla parkens träd att spraka i vårens underbara ljusgröna färg. Där uppe har man utsikt över hela Göteborg, du ser centrum och Liseberg, Ullevi och Slottskogen. Men det bästa av allt, du ser ut till havet och du ser Vinga fyr. Och du ser hela hamnen, du kan se när båtar seglar in vid inloppet under älvsborgsbron och sedan följa deras väg en lång bit upp i älven. Jag kan spendera flera timmar där uppe utan att ens tänka på att tiden går. Det är bara så underbart, så underbart.
dit mina fötter ofta bär mig
och det är där jag kan ta
de där extra djupa andetagen
som behövs för att orka gå vidare.
Platsen är belägen uppe på Ramberget, i Keillers park. Det är sådär lugnt och fridfullt, med fågelkvitter i trädtopparna och ekorrar som springer runt runt runt. Nu är marken i skogen fullproppad av vitsippor, och snart snart snart kommer alla parkens träd att spraka i vårens underbara ljusgröna färg. Där uppe har man utsikt över hela Göteborg, du ser centrum och Liseberg, Ullevi och Slottskogen. Men det bästa av allt, du ser ut till havet och du ser Vinga fyr. Och du ser hela hamnen, du kan se när båtar seglar in vid inloppet under älvsborgsbron och sedan följa deras väg en lång bit upp i älven. Jag kan spendera flera timmar där uppe utan att ens tänka på att tiden går. Det är bara så underbart, så underbart.
Spöklek
Dina spöken leker
säger du
när jag smeker asfalten
med mina fingertoppar
och skrattar
(hånskrattar)
åt spegelbilden
vattenpölarna
reflekterar
och jag vet
du har så rätt
så rätt
© H
Ögon mot ögon
Skymning och gryning existerar inte
fyrverkerier skjuter i höjden
och vi färdas
från blick till blick
ögon mot ögon
du och jag
Tid och rymd försvinner förbi
stjärnor sätts i brand
och vi färdas
från planet till planet
ögon mot ögon
du och jag
© H
fyrverkerier skjuter i höjden
och vi färdas
från blick till blick
ögon mot ögon
du och jag
Tid och rymd försvinner förbi
stjärnor sätts i brand
och vi färdas
från planet till planet
ögon mot ögon
du och jag
© H
